Tag Archives: VM
Japan värdiga världsmästare
Grååå är himlen över Dalarna. Ute står regnet som spön i Oresjön. Inombords glöder det fortfarande efter VM-finalen mellan Japan och USA. Fotboll kan verkligen vara ett underbart vackert spel och samtidigt infernaliskt spännande. Japan värdiga mästare efter ett straffdrama. En batalj som redan tillhör klassikerantologin.
Finlemmad elegans, bländande teknik på flertalet fötter och ett passningsspel à la Barcelona. Förvånansvärt ostressade och systematiska också i underläge.
Kraftfulla USA så nära både att åka ur turneringen – och att ta titeln. En lag med stor erfarenhet och en fighting spirit som brinner i varje närkamp. Pia Sundhage, så jag beundrar henne. Fantastisk coach, stor spelare och människa, sportsligheten personifierad både i med- och motgång.
Svenskorna knep bronset. En prestation i en turnering som visar att damfotbollen utvecklas och att jämnheten ökat.
Lotta Schelin hela tiden ett hot för motståndarförsvaren.
Matchhjälten Marie Hammarström ”hamrade” in det avgörande 2-1-målet mot Frankrike med finess. Bronset sprider glans också lokalt.
Maries syster Kristin Hammarström, Lisa Dahlkvist och Sara Larsson har likaledes Örebro-förankring. Marie och Kristin Hammarström har varit ryggraden i Kif Örebro under en lång period.
Nu prövar Kristin målvaktslyckan i Göteborg. Jag glömmer aldrig hur hon räddade åtminstone fem frilägen i en allsvensk hemmamatch mot Hammarbyr. Lisa Dahlqvist såg jag dominera mittfältet i Adolfsbergs IK:s A-lag. Hon var då i de tidiga tonåren. Nu har hon fått sitt internationella genombrott. Sveriges bästa idrottsstad Örebro kan sträcka sig en tum till.
Ändå går mitt inre till . ÖSK är i kris.
Det finns rum för förbättrade domarinsatser. Hoppas att Fifa hårdsatsar på de kvinnliga domarna för att höja kvaliteten. Kommentatorerna har inte bjudit på något fyrverkeri. De har uppenbarligen inte gjort sin hemläxa till exempel vad som gäller för målvakter vid straffslagning. En del av dem känner så starkt för USA att de omedvetet hamnar i komikerfacket.
Det tillhör inte ut heller de visuella njutningarna att se Fifas feodalherre, president Blatter stå på podiet och dela ut priser. En levande bevis på att korruption går hem. Det vackra spelet gör varumärket Fifas korruptionsskyddat. Det behöver städas i gubbväldet kring fotbollen. Frågan är bara hur.
Holland och Tyskland är hemma fast borta?
För första gången i historien har nu ett VM-slutspel i fotboll spelats på den afrikanska kontinenten. För första gången i historien kommer ett europeiskt lag att vinna titeln utanför Europa. Kvar i jakten på pokalen inför kvällen är Holland, Tyskland och Spanien. Är det en slump funderar jag då?
Kanske drar jag förhastade slutsatser, kanske är jag ute och seglar totalt, kanske betyder det ingenting. Men ser man på historien så är det utifrån min utkiksplats långt uppe i norr två hemmalag av tre som är kvar i turneringen. Förvisso har jag liten kunskap om hur mycket support dessa forna kolonialmakter har i det moderna Sydafrikanska samhället men faktum är att de Nederländska Boeerna och Afrikaaner(som även härstammar från Frankrike och Tyskland) är en betydande del av den sydafrikanska befolkningen. Frågan är bara om deras hjärtan av nostalgiska och nationalistiska skäl pumpar sig varma för Holland eller möjligen Tyskland. Grannlandet Namibia var innan sin självständighet 1990 ockuperat av Sydafrika. Innan det hette landet Tyska Sydvästafrika och var en gammal tysk koloni. Det innebär att det finns en stor folkgrupp med tyskättlingar inte långt från den sydafrikanska gränsen som lätt kan ta sig till arenorna och stödja det tyska fotbollslandslaget. Frågan är bara om dom gör det. Jag vet inte det.
Men rent teoretiskt är det hur som helst två nationer av tre som är kvar i turneringen som borde känna sig hemma och därför ha en stor fördel av det.
Kanske är det därför ingen slump att Holland gnetat sig vidare inför packade orangea läktare och att tyskarna charmat underbyxorna av världens fotbollsintresserade. De har förvisso riktigt bra spelare men enbart det brukar inte vara en garanti för framgång i världsmästerskap.
Att Spanien är vidare har jag ingen annan förklaring till än att laget är grymt bra trots ett trögt mästerskap. För inte finns det väl några stora befolkningsgrupper av spanjorer i Botswana, Zimbabwe eller Mozambique?
“Times they are a changing…”
“Har tappat tron på VM-fotbollen. Vad spelar det för roll hur prestationerna på plan ser ut när det dessutom filmas, fuskas, fånas och hånas. Och de som bestämmer? De är blinda, de är lättköpta, de går på vad som helst, och de fattar ingenting. Avgå!”
Citatet är taget ifrån Facebook och en av mina vänner som även är kollega inom sportjournalistiken. Tror inte han är ensam om det här känslorna just nu. Märker att människor runt omkring mig är inne och nuddar vid samma åsikter. Man ska visserligen inte övertolka saker och ting men något säger mig att vi är inne i ett förändringsskeende inom fotbollen. Det fullständigt vibrerar av frustration inom rörelsen, åtminstone här i Sverige. Många ropar på förändring. Framförallt handlar det om att ta in tekniken i fotbollen så att man kan ta beslut i efterhand. Både rätta till klara misstag i domarbeslut och att kunna straffa spelare i efterhand som filmar eller fuskar. Är inte mycket för att ta efter USAs affärsmässiga inställning när det kommer till idrott men dom har förstås en stor poäng när dom med stora ögon blev förvånade när dom insåg att deras bortdömda mål mot Slovenien var korrekt och inte kunde ändras i efterhand. Stenålder?
Gårdagens två jättemissar av domaren sätter slutligen fingret på att någonting verkligen är fel när match efter match avgörs genom allvarliga domarmisstag. Har spelet blivit för snabbt för männen i svart? Är det alla repriser som gör att misstagen syns extra mycket? Eller vad fan är det som håller på att hända?
Jag vet bara att det känns i luften att beslut måste tas för att inte fotbollen ska tappa trovärdighet helt och hållet. Undrar om Blatter och Fifa känner likadant?
Jag har själv varit en ivrig motståndare till teknikens intåg i fotbollen, felbeslut och den mänskliga faktorn har varit en del av sporten som skapat intressanta diskussioner och varit det som hållit intresset uppe. Alltid har man hittat nån situation att tjafsa om med sina arbetskamrater eller supporterkompisar. Jag har varit rädd att tekniken ska göra fotbollen steril, maskinell och död från mänsklig värme. Men tekniken är redan här med alla dessa kameror som täcker fotbollsarenorna och där hela världen får se tio-femton repriser på samma situation. Man ser det i Vladivostok, man ser det i Seoul, Istanbul, Stockholm och Los Angeles. De enda som inte får se situationerna är domarna på planen som är de som bestämmer och avgör varje ögonblickshändelse på planen. Absurt.
Samtidigt vill jag hävda att fotbollens styrka i intressehänseende genom historien beror på dess långa och stolta historia där det konservativa synsättet varit envist instiftat i stadgarna. Det är förhållandevis få förändringar i fotbollens grundregler från begynnelsen till idag. Det vill många kalla idiotiskt konservativt medan jag som sagt ser det som en styrka. Fotbollen har inte fallit offer för populistiska och ytliga vindar av förändringsiver utan sugit in tankar och idéer, stoppat in dom i en långsamt malande kvarn och sedan spottat ut ett beslut efter moget övervägande. Då har det oftast varit ett bra beslut.
Men jag känner att tiden är mogen nu för ett antal förändringar inom fotbollen.
-Domarproblematiken är det mest uppenbara och domarna måste få hjälp att ta de rätta besluten, som det ser ut nu får de en omänsklig press på sig. Och med tanke på den hotbild som felbeslut genererat de senaste åren kan man fråga sig hur många som vill bli domare i framtiden. Utan domare inga matcher, dom måste få hjälp och om det är tekniken eller fler domare som ska göra det bryr jag numer mig inte om, bara problematiken löses för jag är innerligt trött på domargnället efter varje match.
-Filmningar, fusk och överdrivna rörelser är en annan sak som måste bort. Man måste få bestraffa töntar som vrider sig och kastar sig i enorma plågor efter ingen kontakt alls. Liksom spelare som protesterar efter varje domslut, spelare och hela lag som kastar sig upp i domarens ansikte och gestikulerar som barn, samt spelare som bröstar upp sig i fånig tuppfight när det bränner till under match. I de här fallen handlar det om kultur, fotbollskulturen har växt med denna svulst och detta beteende och därför setts som en inarbetad naturlig del av fotbollen.
Sånt händer inte i handboll, rugby eller basket för att ta några andra lagsporter.
Läs gärna den här krönikan i samma ämne på min privata hemsida.
Om man sedan lägger på fotbollens problem med rasism, våld, människohandel, korruption och den ekonomiska dopningen så förstår man att vår, min, gamla fotboll står med dy upp över öronen. Några av de här problemen går att bota med regler, lagar och paragrafer andra handlar om attitydförändringar från de inblandade. Fortfarande har jag en stark kärlek till fotbollen men jag erkänner att mitt tålamod prövas på sin yttersta gräns just nu.
Skiten måste bort annars kan man lägga ner hela verksamheten och börja om från början igen.