Tag Archives: tyskland
Holland och Tyskland är hemma fast borta?
För första gången i historien har nu ett VM-slutspel i fotboll spelats på den afrikanska kontinenten. För första gången i historien kommer ett europeiskt lag att vinna titeln utanför Europa. Kvar i jakten på pokalen inför kvällen är Holland, Tyskland och Spanien. Är det en slump funderar jag då?
Kanske drar jag förhastade slutsatser, kanske är jag ute och seglar totalt, kanske betyder det ingenting. Men ser man på historien så är det utifrån min utkiksplats långt uppe i norr två hemmalag av tre som är kvar i turneringen. Förvisso har jag liten kunskap om hur mycket support dessa forna kolonialmakter har i det moderna Sydafrikanska samhället men faktum är att de Nederländska Boeerna och Afrikaaner(som även härstammar från Frankrike och Tyskland) är en betydande del av den sydafrikanska befolkningen. Frågan är bara om deras hjärtan av nostalgiska och nationalistiska skäl pumpar sig varma för Holland eller möjligen Tyskland. Grannlandet Namibia var innan sin självständighet 1990 ockuperat av Sydafrika. Innan det hette landet Tyska Sydvästafrika och var en gammal tysk koloni. Det innebär att det finns en stor folkgrupp med tyskättlingar inte långt från den sydafrikanska gränsen som lätt kan ta sig till arenorna och stödja det tyska fotbollslandslaget. Frågan är bara om dom gör det. Jag vet inte det.
Men rent teoretiskt är det hur som helst två nationer av tre som är kvar i turneringen som borde känna sig hemma och därför ha en stor fördel av det.
Kanske är det därför ingen slump att Holland gnetat sig vidare inför packade orangea läktare och att tyskarna charmat underbyxorna av världens fotbollsintresserade. De har förvisso riktigt bra spelare men enbart det brukar inte vara en garanti för framgång i världsmästerskap.
Att Spanien är vidare har jag ingen annan förklaring till än att laget är grymt bra trots ett trögt mästerskap. För inte finns det väl några stora befolkningsgrupper av spanjorer i Botswana, Zimbabwe eller Mozambique?
Vackra Tyskland
Jag har alltid varit svag för Västtyskland Tyskland i landslagssammanhang. Där andra har skanderat “fotbollsmördare”, “maskiner” och “asexuellt spel” har jag bara njutit när de malt ner lag efter lag.
Saken är nämligen den att fotboll är ett ganska enkelt spel i teorin. 11 man på plan per lag. En boll som ska skjutas i mål. Och så några småregler som gäller kontakt, offside och liknande ovanpå det. Det känns lätt, men i praktiken är det naturligtvis betydligt svårare att genomföra. Den beryktade tyska effektiviteten från förr är därför att beundra.
När Sovjetunionens MIG-plan i princip gick att landa utan landningshjul på en åker, domkrafta upp och flyga iväg med krävde USAs teknologiska elegansplan att man gick och borstade startbanorna på morgonen. Den jämförelsen går att ta till fotbollen. Det är klart att sofistikerade underverk är enklare att beundra än robusta bruksmaskiner, men de senare har ockeå en elegans i all sin enkelhet.
Nej, Tyskland har inte alltid spelat vackert.
Ja, det har ofta varit cyniskt.
Nej, det har inte gett några snygga tekniska konstnummer att sätta på omslaget till nästa Electronic Arts-spel.
Men: Det har varit vägvinnande. Tyskland har alltid förstått hur en fotbollsmatch vinns på det rakaste sättet. Men det är inte alla fotbollsfans som förstått det briljanta i det.
Därför tycker jag det är underbart att se detta nya, unga tyska lag spela ut en flödande anfallsfotboll, med ett mittfält som fullständigt briljerar. Löpningarna som Bastian Schweinsteiger, Sami Khedira och Mesut Özil skar sönder Australien med fram till 75:e när sistnämnda byttes ut var ren fröjd för fotbollsögat.
Tyskland har alltid varit ett lag som maximerar sin förmåga. År 2010 når de målet genom att spela så kallat attraktivt med delikata, offensiva lösningar. Jag kommer fortsätta sympatisera med dem på äventyret i Sydafrika. Även om de börjar spela så kallat destruktivt.
För världen är ni ingenting men för oss är ni hela världen
Två omgångar återstår av tyska Regionalliga Nord. Varför vi ska bry oss? För att de två omgångarna riskerar rymma så mycket hjärtesorg.
Okej, vi backar bandet.
Sent i november 1999 stod jag på Mommsenstadion i Berlin, vevande en stor vit flagga med klarlila Davidsstjärna på, omgiven av vänsterradikaler med palestinasjalar. Det känns som en bra ögonblicksbild att börja mitt debutinlägg här på Totalfotboll med.
Jag hade åkt till den tyska huvudstaden för att besöka Berliner Tennis Club Borussia, eller TeBe som de kallas i folkmun. I början av förra seklet sysslade föreningen, som namnet antyder, mest med andra sporter men så småningom blev fotbollen huvudverksamhet. Innan hemskheterna började, det vill säga. TeBe hade många judiska idrottsmän som fördrevs och mördades under naziregimen. Under följande kalla kriget var klubben isolerad på den inmurade västsidan i den delade staden. Efter Tysklands återförening blev TeBe-supportrarnas lott att åka omkring och få stryk av skinheads på matcherna mot gamla östlag.
Men i november 1999 spirade optimismen. Finansbolaget Göttinger Gruppe hade gått in med stora pengar som tagit klubben upp från träskdivisionerna till 2. Bundesliga. Man hade värvat ett bra lag med centertanken Uwe Rössler som nyligen gjort sejourer i Manchester City och Kaiserslauten som den mest namnkunnige. Man hade anställt tränaren Winfried Schäfer som nyligen tagit Karlsruhe till semifinal i UEFA-cupen. Man hade spelat in en gräslig kampschlager. TeBe såg ut att vara på väg upp i högstaserien med stormsteg.
Någon månad innan hemmamötet med Kickers Offenbach frågade jag på ett nätforum var jag kunde träffa supportrarna innan matchen. Veckorna gick och jag fick aldrig något svar. Jag skrev på nytt. Två dagar innan jag åkte kom ett mail där det bara stod namnet på en pub vid Westkreutz.
Matchdag. Jag letar mig fram till puben. Där är stendött. TVn visar dålig underhållning och jag är ensam, bortsett från två ölgubbar som sitter och muttrar i ett hörn. Jag hade lika gärna kunnat gå in på en pizzeria i Rågsved. Jag sätter mig i alla fall med en öl och läser tidningen. Då och då kommer folk in, hälsar på ägaren och går in genom en dörr bakom baren.
Efter en timme ställer sig en kille vid bardisken. Han blänger lite på mig, tar sin öl och frågar tyst: “Billy?”. Jag nickar. Han skiner upp, hälsar och säger åt mig att följa med. Dörren bakom baren leder till fansens clubhaus, där festen är i full gång. En gammal vinylspelare pumpar ska genom spräckta högtalare.
Min fråga på forumet hade skapat vilda diskussioner i TeBe-supportrarnas led. Var det här på riktigt eller var det rasister från Kickers Offenbach som var och fiskade efter en plats att storma och slå sönder? Till slut hade de bestämt sig för att chansa på att jag hade goda intentioner.
De fans som hängde där var bohemer. Försupna poeter, punkare, vänsterradikaler, reggaemusiker. Inte på det sättet som St Pauli gjort sig kända för, utan på ett väldigt tydligt västberlinskt intellektuellt vis.
Den stora flaggan som de på matchen insisterade att jag skulle veva var dels deras sätt att hylla sitt ursprung, dels en provokation mot idioterna i de högerextrema följena till de andra Berlinlagen. TeBe-fansen tog antirasism och antisemitism på allvar. På bortaresorna viftade de med flaggorna under match och sprang för sina liv efteråt.
TeBe vann mot Kickers Offenbach med 2-1 den där bistra novembereftermiddagen men drömmen om en återkomst till Bundesliga visade sig bara vara just en dröm. Några månader senare framkom att storsponsorn Göttinger hade varit en bluff. Inga pengar fanns, värvningarna var inte betalda och istället för uppflyttning blev det tvångsrelegering.
I premiären året därpå stod supportrarna med en banderoll:
“För världen är ni ingenting men för oss är ni hela världen”.
Kärleken räckte inte för sportsliga resultat. Alla spelare hade lämnat, TeBe tvingades ställa in juniorerna och konsekvensen blev ett ras genom seriesystemet till Oberliga, den femte divisionen i seriesystemet.
Till årets säsong hade de kravlat sig upp ett steg ur helvetet och spelar idag i Regionalliga Nord. Men frågan är hur länge till. Med två omgångar kvar ligger de lilavita en poäng över nedflyttningsstrecket. Nästa helg möter de FC Magdeburg hemma, ett lag som de förlorade med förnedrande 7-0 mot i höstas.
Jag hoppas de klarar kontraktet. För vissa, på en pub nära Westkreutz, är det nämligen hela världen.