Tag Archives: Svenska Landslaget
Experten säger sitt
Efter matchen säger Bosse Pettersson i Viasat att vinsten mot Ungern är ett bevis för Erik Hamréns förmåga att ta ut rätt lag. Bosse sa verkligen det. Alldeles nyss.
Då byttes Anders Svensson ut tidigt i första halvlek mot Kim Källström. Då byttes Johan Elmander ut mot Sebastian Larsson några minuter in i andra halvlek. Byten som är betydande och avgörande för det spel Sverige spelar. Byten som är medialt kontroversiella på de mest diskuterade positionerna. Byten som kommer till blott och bart på grund av, wait for it – skador!
Bosse Pettersson säger helt emot sig själv, vilket vi alla hör och förstår. Kicken i det hela är att Bosse själv inte verkar förstå det. Alls. Han tar det som ligger överst och säger det. Utan analys. Ska jag, som det heter, skratta eller gråta?
Erik Hamrén tog onekligen ut helt, om man ska vara sån, fel lag. Andra än dem han trodde på gjorde jobbet. De stora frågorna kvarstår; ska Källström eller Svensson starta nästa vecka? Ska Elmander verkligen ta Larssons plats?
Och varför spelar inte Jonas Olsson mittback? Har vi några som helst svar på den frågan från Hamrén?
Det här ska vara Sveriges nye hårding?
I Expressen idag får Johan Mjällby sätta betyg på han som många ser som efterträdaren i rollen som tuffing och härförare på planen för det svenska landslaget. Pontus Wernbloom är namnet på denne hårding som ska jämföras med tidigare hårdingar i den blågula landslagströjan. Ibland förstår jag ingenting.
Är det någon som på allvar kan uttala Wernblooms namn i samma andetag som Stefan Schwartz, Jonas Thern, Håkan Mild, Klas Ingesson och betygsättaren själv, Johan Mjällby, för att enbart nämna några få av 90-talets hårdingar.
Pontus Wernbloom gnäller och gråter och vädjar med rådjursögon på planen, han förstärker, kvider och ligger kvar och rullar runt när han själv får en smäll, menar att det är okej att förstärka för att sätta dit en motståndare.
Så var han i allsvenskan och U21-landslaget. Hur han är i Holland vet jag ej.
Ingen av de andra uppräknade spelarna här ovanför skulle bete sig så som den nye hårdingen har gjort. Hårding för dom var att spela sitt eget spel, ta smällar och stå upp, ge smällar och stå för det, koncentrera sig på sitt eget spel utan ett gnällande munläder och filma till sig fördelar var otänkbart, med något pinsamt undantag. För att nå upp dit har Pontus Wernbloom en lång väg att vandra.
Att vara hårding är något annat än det han så här långt representerat.