Tag Archives: Serie A
Nour El Refai i Messi-klass
Ibrassano är född. Tuttosports rubrikmakare var på gott och kreativt humör efter Milans 2-0-seger hemma mot Viktoria Plzen i Champions League. Kombinationen Ibrahimovic och Cassano kombinerade väl.
Svenskan vrickade på sitt karakteristiska sätt bollen vidare innanför straffområdet. Den tog på en försvarsspelares arm. Som bonus fick Milan en straff som han dundrade in på ett fullkomligt självklart sätt. Det var tydligt att Malmös bollgeni var på strålande spelhumör. Och plötsligt såg han lätt ut i aktionen igen: rovdjuret med en ballerinas fötter.
Sedan serverade Ibra ”Fanantonio” Cassano en smörboll baresaren i flygande fläng chippade in över den täckande målvakten. Ett delikatessmål eller ett mål för antologin som italienarna uttrycker det. Ett mål att spara och njutningsfullt visualisera i andanom när fotbollsledan sänker sig över efter en genomliden match lika ospännande och finesslös som ljummet, svagt kaffe. Det kanske är så att Ibrahimovics professionalitet och hängivenhet har god effekt på strulputten från Bari.
Milan utan Ibrahimovic är ett svagare lag. På söndag väntar Juventus i Torino. Kanske har Ibrahimovic rätt när han utnämner Juventus till den farligaste konkurrenten om scudetton. Matchen kommer att ge en fingervisning om Juventus klass.
I övrigt gick det bra för de andra italienska laget i Champions League. Inter och Napoli vann båda sina matcher. Ranieri närmar sig snabbt genistämpeln.
I kväll såg jag genrepet på Länsteaterns uppsättning av ”Amadeus” signerad Alexander Öberg. Skynda att skaffa biljetter! Nour El Refai spelar Mozart på Messi-nivå. Linus Lindman är magnifik i rollen som Salieri, dramats sötsakssnaskande och bittra onda genius. Ensemblen sjunger och spelar så det står härligan till. Här talar vi om teaterkonst. Klassisk sådan. Kan inte komma ihåg något bättre av Länsteatern.
Totti fyller 35
Romas kapten och myt Francesko Totti fyller 35 i dag. ”Jag känner mig inte så gammal. Om jag spelar om fem år? Nej, om tio år”, sa han till några uppvaktande tifosi som samlats utanför Romas träningsanläggning i Trigoria.
Prinsen är odödlig i Romas och Italiens fotbollshistoria. Men han borde lämna över spiran i god tid innan han får surgubbestämpel.
Stresstest vänter oavgjorda Juve
”Ett orubbligt Juve som aldrig någonsin vill förlora”. Conte är på väg att bli en mästare i tomgångsretorik eller fotbollsbullshit om ni så vill. Juventus lyckades komma igen efter underläge mot Catania på Stadio Angelo Massimo tack vare ett flackt och överraskande skott av Krasic som Andujar i Catania-målet inte lyckades styra bättre än in i det egna målet.
Krasic såg i några ruscher ut som om han skulle bli tungan på vägen. Men lika plötsligt försvann han ur matchen. Den andra goda oavgjorda matchen i rad, förra omgången var det Bologna, enligt Conte. Han må låta orden flöda i bukter och finter. Precis som regnet under matchen. Juve-tränaren var sjöblöt i sin eleganta kostym. Hoppas att det inte var en Armani som inte lär tåla vatten. Men sanningen att säga har Juve det två senaste omgångarna tappat fyra poäng. Det sa Pirlo, geniet, som har startat bra i sin nya klubb.
På söndag är det något av ett stresstest för Contes Juve som tar mot Milan på sin nya stadion. Conte kommer säkert att säga något inspirerande om den uppgiften i sinom tid.
Milan vann äntligen. Men 1-0 satt långt inne mot Cesena. Seedorf var matchen lirare och gjorde redan i femte minuten 1-0. Holländaren är i en fantastisk form. Han tassar fram med bollen limmad vid foten och ögonen öppna för passningsvägar. Hans teknik är absolut bländande. Och hans sätter in stöten i alldeles rätt ögonblick. Allegri berömde också Cassano som varvar stort spel med småttigt uppträdande.
Annars var det ingen utsökt fotbollsunderhållning. Milan gjorde sitt jobb och hoppas väl på att skadorna ska vara slut och att flera spelare är tillbaka till söndagens match mot Juventus. Ibrahimovic behövs. Han tror för övrigt att Juventus är den främsta konkurrenten om scudetton.
Jag hann också med att se Chievo vända ett underläge med 0-1 till en seger med 2-1 i den sista kvarten mot Genoa på Stadio Marcantonio Benegodi. Ingen höjdarmatch precis om man bortser från dramatiken i slutet.
Inter vann rätt komfortabelt mot Bologna. Ranieri fick därigenom en flygande start och Gasp är nu en liten svart parentes i Inters tränarlängd. Inter imponerade dock inte.
Och Roma lyckades äntligen ta hem en trepoängare på Stadio Ennio Tardini i Parma. Målskytt var Osvaldo. Men Roma är inget stabilt lag. Parma var nära att kvittera under sin slutforcering då Romas försvar började krackelera.
Notabelt är att Napoli bara fick 0-0 mot Fiorentina på San Paolo. Förtog de himmelsblå sig mot Milan?
”Framåt, jag avgår inte”. Berlusconi manar på Italia mot nya jävla mål.
Ranieri tar över i Inter
Med fyra minuter kvar av matchen mot Udinese steg Milans Superpippo in på plan. Lika yngligasmärt, målsugen och ostadig som vanligt i offensivt straffområde. Och med samma vädjande blick på domaren: Såg du inte hur de höll fast mig och sedan kapade mig.
Inzaghis sammanlagt åtta minuter på rektangeln blev dramatiska men mållösa.
Matchen Milan-Udinese slutade 1-1. Di Natale hölls sig framme när Abiate i Milan-målet inte fick grepp om ett till synes ofarligt inlägg. Förmodligen var Abiate inte helt koncentrerad i sitt ingripande. Bollen såg så enkel ut att han spanade efter en medspelare att snabbt kasta bollen till. Zen för målvakter innefattar total närvaro också i enkel bollplockning.
För Milans mål stod 18-årige El Shaarawy som frispelades av Cassano till höger i straffområdet och hittade bortre stolpen med ett lågt och snabbt skott som la sig till rätta i nätet. Han byttes in sedan Pato gått sönder. En talang utöver det vanliga med ett moget spel. Pato ådrog sin förmodligen en muskelbristning. Han verkar skör. Milan har tolv spelare skadade och akut forwardsbrist.
De rödsvarta var det bättre laget och borde ha vunnit. I större delen av andra halvleken var Udinese utspelat och under starkt tryck. El Shaarawys mål föll som en mogen frukt av spelövertaget för att låta som en sportjournalist anno dazumal. Ibras auktoritet och tyngd saknades. Men honom i laget hade Milans målskörd ökat.
Helt oförtjänt var dock inte Udineses poäng. De svartvita ställer om snabbt både i anfall och försvar och ett par kontringar hade kunnat resultera.
Ranieri heter inte oväntat Inters nye tränare med ett tvåårskontrakt på fickan. Tidigare Chelsea och Roma. Frågan är om han kan få ordning på Inter.
Milans Allegri fick frågan om han var på väg att bli en ny Gasperini – men slog ifrån sig. Men faktum kvarstår, Milan har inte vunnit än. Allegri sover gott säger han. Vad ska han annars säga: att han är ett nervöst vrak. Någon tröst var att Napoli gick på en mina mot Chievo och förlorade med 0-1. En knockout som behövs för att vi ska växa, sa Napolis tränare Mazzarri.
Juve fick 1-1 hemma mot Bologna. Två tappade poäng ur Juves perspektiv. Men laget har själ, sa tränare Conte. Det låter bra – men tre poäng är slår allt.
Atalanta som började på minus 6 har nu plus en poäng efter seger med 2-1 mot Lecce borta. Bra jobbat i Puglia, det måste ge en kick att hamna på plusskalan. Kanske får jag revidera mitt uppfattning att Atalanta var ur redan innan seriespelet började.
Klose fixade 2-1 och därmed tre poäng till Lazio borta mot Cesena. Första segern för romarna.
Det är tur att man inte är grek. De kommer att få leva spartanskt så länge euron finns.
Cavani, Cavani, Cavani!
El Matador gjorde en tripletta på San Paolo i går kväll i toppmötet mot Milan som slutade 3-1. Och kanske kan Napoli göra Milan rangen stridig om scudetton i år.
Det var härlig match med en hög puls och sprakande av energi utan att ladda ur sig negativt.
Det var i fest i Napoli i går. Att ta skalpen på ett lag från norr, och inte vilket som helst, il Grande Milan, är en liten revansch för alla nedlåtande klappar på huvudet och alla utfall mot den italienska södern som är rutin i det duktiga och välbärgade Norditalien. Som dock inte dragit sig för att lasta och lossa sina giftiga sopor med maffiahjälp i söder – och låtsats som det regnat.
I den ständiga italienska turbulensen runt premiärminister Berlusconi hörs också alltmer påträngande röster från Lega Nord som vill skapa sitt Padania och koppla loss från det Italien som ledaren Bossi betraktar som tredje världen. Legan kräver en folkomröstning i saken. Padanias serie A skulle emellertid blir rätt färglös.
Cavani alla Maradona med Gazzettans ord är verkligen något extra smärt, smidig och lätt i steget. Han dansar fram som en vidja och hugger utan tövan i straffområdet. Som vid tredje målet som kom som en åskvigg från vänsterbenet. Alla tre tillägnar han Gud.
Det finns också glada nunor i norr. Juve ligger i topp och bortaslog Siena. Men på Tuttosports hemsida finns en liten uppgörelse mellan tränaren Conte och avbytaren Krasic. Serben verkar milt sagt tveksam till tränarens instruktioner inför inträdet i matchen.
I den andra stormatchen mellan Inter och Roma som slutade 0-0 tog båda lagen små steg framåt jämfört med första omgången. Gasp och Enrique har ytterligare en match respit. Gasp tycker att han lag växer. Han får medhåll i Gazzettans kommentarsfält av en lätt hånfull supporter: Ja i kraftigt tillväxt. Det blev ju en poäng.
Lazios tränare Reja ryter till efter 1-2 mot Genoa. Han är trött på den ständiga kritiken från tifosi. Lazio är ett svårskött pastorat.
Milanobörsen faller så här på måndagen. Och Berlusconi har en hektisk vecka framför sig. Han ska inställa sig för förhör om den eventuella utpressning han har varit utsatt för. Diverse andra juridiska holmgångar väntar också. Alla roterar kring ett erotisk häxkittel. Samtidigt ska han lösa den ekonomiska krisen som biter sig fast i Italien. Gud bevare euron inför en italiensk konkurs.
I jämförelse med italienaren verkar den franske politikern Dominique Strauss-Kahn, som nu talat ut, vara en tillbakadragen tillbedjare av det andra könet. Socialisten DSK kan vara glad att han – oavsett hur han ligger i till den europeiska oldboysligan i snabbknull – slipper styra ett land där en liten siciliansk stad på 960 invånare har nio trafikpoliser på lönelistan.
Allt enligt New York Times korrespondent.
Dags att vända blad Juve!
Miroslaw Klose behövde bara tolv minuter för att visa vad han är bra på: Att göra mål. Han vände bort Milans centrala försvar efter att dragit ner en svår skenbenshög boll i farten och förpassat den förbi Abiate i Milan-målet. En notorisk målgörare utan åthävor som är ett hot för motståndarförsvaret varje ögonblick.
Lazios andra nyförvärv Djibril Cissé följde upp med att språngnicka in 2-0. Han har både speed och en underbar första touche. Lazio i sensationell ledning på San Siro.
Men Milan arbetade sig in matchen. Mäktige Ibrahimovic nätade bekvämt efter en klassisk snettbakåtpassning från Cassano som serverats en smörboll av Aquilani. Snyggt jobbat av Milan-trion. Cassano nickade sedan in en hörna slagen av Aquilani. Milans lån från Liverpool verkar vara rätt för Milan.
Sedan var det slut på målgörandet trots att det fanns möjligheter för båda lagen att öka målskörden. Milan var det bättre laget sedan Lazio lekt rommen av sig första halvtimmen och låg närmast trepoängaren.
Milans flygande vänsterback Abate var hyperaktiv och underbar att skåda i sina offensiva aktioner. Han lyckades i stort sett också hålla Cissé i herrans tukt och förmaning. Han behövs för Nestas speed är inte längre tillräcklig även om han är fantastisk försvarare i kraft av sin förmåga att läsa spelet och placera sig rätt. Det visade Nesta sedan Cissé hade tagit sig förbi Abiate och där tappat lite fart. Fransmannen hade bara att stöta in bollen – som plötsligt försvann för honom. Nesta hade lyckats ta sig tillbaka och få undan bollen i en akrobatisk brytning.
I Champions League ges ingen komma-tillbaka-tid.
Offensivt handlar det mest om Cassano och Ibrahimovic. Baresaren är rörligare än någonsin och är nere i den matchvikt en elitspelare bör ha. Han hade flera chanser och rammade en stolpe med ett lågt och snabbt anlagt skott. Möjligen är han på väg att förverkliga sin stora potential när han nu närmar sig de trettio. Ibrahimovic ser ut som en grym samuraj och är svårstoppad. Han hade chansen att avgöra men lyckades inte få bollen förbi Bizarri i Laziomålet.
Milan är storfavorit till scudetton. Ett säkert grundspel och flera världsspelare gör att laget kommer att vinna matcher också när formen inte är på topp på alla fötter. Lazio kan överraska när alla nyförvärv blivit hemtama med varandra. Och i Klose och Cissé finns det mål. Milan möter Barca i veckan och där testa Milans europeiska halt.
Roma förlorade mot Cagliari på Olympico med 2-1. Något av en skräll eftersom sarderna inte vunnit där sedan 60-talet. Roma – numera amerikanskägt med en spansk tränare, Luis Enrique, men med evige lagkaptenen Totti – är ett svårskött pastorat. Det har många tränare fått känna på. Och mycket riktigt har konflikterna mellan Totti och den nya ledningen stått i förgrunden. Inför matchen gick han ut på sin hemsida och manade till uppslutning kring tränaren och klubben. Att lyfta fram självklarheter är ett tecken att något är snett.
Romas insats sammanfattas väl av Gazzettans lakoniska slutkommentar: Roma producerade mycket spel men få chanser. Tvärtom för Cagliari. Där tidigare Roma-spelaren Conti vaskade fram en chans ur ingenting och gjorde 1-0. Mjällby-förvärvet Moestafa El Kabir hittade sedan Stekelenburgs bortre hörn i en kontringsraid på högerkanten. 0-2 som blev 1-2 i matchens sista spark på en målvaktsretur signerad De Rossi.
Totti är en stor lirare. Hans frisparkar var tunga och farliga. Men spelglädjen lyser inte precis om honom. Snarast tycks han mer och mer outgrundlig på ytan – som herr Omar i Ture Sventon. Han är en spelare som är som bäst när det börjar bli lite grinigt och aggressivt. Han verkar gå på negativ energi.
Matchen hade lika gärna kunnat slutat med en Roma-seger. Men laget är ett frågetecken. Och dess inre liv volatilt som man säger på börsen.
Omgångens clou för mig var målfesten på Renzo Barbera i Palermo. Inter fick se sig besegrade med 4-3 och den nye tränaren Gasperini, redan desavouerad av Inters ägare och president Moratti, stärkte inte sin aktier. Speciellt som han ställde upp med en trebackslinje med Lucio, Samuel och Zanetti. Tunga pjäser vars sidledsförflyttningar inte sker så smidigt.
Palermo spelade kontrade med stor framgång. Det var bud på flera mål. Matchen lirare var il bomberino Miccoli, en av mina favoriter. Den här säsongen i irokesfrisyr – tror jag. Han gjorde två mål och svarade för ett stort spel. Ett på frispark. Han har både precision och tryck i sina skott. Det finns en del att säga om försvarsspelet på bägge sidor men varför klaga. Det är ju tränarnas bekymmer.
Inters Milito var i måltagen och gjorde två. Och på extratid lyfte Sneijder en perfekt boll till Forlan som inte missar sådana chanser. Nigerianen Obi byttes in i andra halvlek och hann avslöja att han är något alldeles extra. Det behöver Inter – eljest är Gasperini borta före jul som det brukar heta.
Värt att notera från omgången är att Juventus krossade Parma med 4-1 på nya Stadio Juventus. Grande Juve kan man åter läsa i referaten. Milanförvärvet Pirlo firade triumfer med sitt precisa passningsspel. Av nyhetsinslagen att döma helt ostörd. Parma kanske inte visste att Juve har denne lysande passningsspelare i sitt lag.
Juventus har 29 mästerskap fastslog klubbens president Andrea Agnelli på invigningen av den nya stadion. Den officiella statistiken uppvisar 27. Juventus har grävt ner sig i skyttegraven och riskerar att bli en rättshaverist. En av klubbens inlagor har sänts till Uefa som plötsligt är indraget i denna prestigekamp med Inter. I en mångordig artikel i Guerin Sportivo spekulerade en journalist i att Inter skulle kunna åka ut ur Champions League för den händelse Uefa skulle stödja Juve.
Denna stridslystnad återfaller på klubben image. Är det inte lite sandlåda över det hela. En klubb som Juventus med pretentioner att vara en stor klubb på flera plan bör nog tagga ner och visa en aningens aning ödmjukhet. Affären hotar att få ett löjets skimmer över sig. Och vill “den gamla damen” verkligen att vi ska känna de unkna dunster av korruption som slår upp från hennes egen historia.
Som en viss monark sa: Dags att vända blad!
Jakten på Milan börjar
Serie A varvar upp för ett årsvarv till av matcher, mutor och Moggi. Ständigt denne Moggi, Juventus egen grå eminens i skumraskgenren. Häromdagen gav han Inters Moratti en riktig såphal gliring i en radiointervju. Det är inte utan att man skadegläds med honom. Inter har nämligen missat att Forlan, nyförvärvet från Atletico Madrid, redan har deltagit i Europaspel för sin gamla klubb och därför inte får ställa upp i Champions League förrän nästa år. Där kan man snacka om kompetens. Den officiella förklaringen lär vara att Inter spelade utomlands när det skedde.
Strikt talat har serien redan börjat. Fast första omgången ställdes in på grund av spelarstrejk. En av stridsfrågorna var hanteringen av den så kallade solidaritetsskatten. Ord som solidaritet och skatt är inget som man förknippar med il Cavaliere, alias premiärminister Silvio Berlusconi. Man skulle kunna tro att de kväljer honom lika mycket som pasta med snorkråkor i. Har han då gått och blivit socialist på gamla da´r? Nej, det är bara ett tecken på hur pressad den italienska premiärministern är. Han måste leverera (yes) politik för att lugna marknaden och nomenklaturan i Bryssel. Det räcker inte med miljonwattsleenden och katastrofhumoristiska kommentarer.
”Leverera – vilket härligt blankslitet ord.” Skatten tycks i skrivande stund gå igenom. Och spelarfacket och arbetsgivarsidan har skrivit avtal så allt är frid och fröjd.
Spelarfacket bär det klingande namnet, Associazione Italiana Calciatore (AIC), awesome, och leds av Damiano Tommasi, förre Romaspelaren, som är sig lik till det yttre. En intellektuell profil med gott hjärta att döma av hans sociala engagemang.
Trots att ingen match spelats än i Serie A har ett lag redan inkasserat poäng. Nämligen Atalanta som ståtar med -6 poäng. Detta ingår inte i skolminister Björklunds nya satsning på matematiken för att ge eleverna en praktisk utgångspunkt för att kunna hantera negativa tal. Nej, Atalanta har ”spelat” sig till dem i den senaste spelskandalen. Och är därmed nästan ur serie A.
Den kännetecknas som italienska fotbollsskandaler av en labyrint av anklagelser, en oändlig härva rättsliga förfaranden, juridiska utspel, krokodiltårar och bedyranden om oskuld.
De rymmer också helt sanslösa historier. I det här fallet målvakten som vill förgifta det egna försvaret för att kunna ta stryk på ett trovärdig sätt. Ett bisarrt spektakel på de hela taget kemiskt rent från självinsikt och ödmjukhet.
Betänk att scudetton 2006 inte är helt avgjord än. Juventus nye Agnelli har satt till alla juridiska klutar för att ta hem den – på Inters bekostnad. Moratti är inte road och allt kattrakande och ett eventuellt processande lär inte gagna vare sig klubbarna eller den italienska fotbollens rykte. Går det sedan personlig prestige i det hela vet ingen var det tar vägen.
Så en rolig nyhet. Juventus nya stadion är klar och invigs i kväll med ett sjusärdeles skådespel och stjärnparad – om man ska tro arrangörerna. Det ska man nog. Den ser super ut på nätet. Äntligen får Italien en arena som kan mäta sig med de bästa engelska och tyska. Det spörs sedan vilken sponsor som ska få köpa namnrättigheten. Det kostar fett.
Juve med altmeistern Del Piero och nye tränaren Conte talar om och hoppas på en ny storhetstid. Men så har ju låtit varje år. Calciomercaton och försnacket – eller som det heter i dag uppsnacket -gör ingen besviken när det gäller gyllene klichéretorik vare sig från klubbar eller spelare. Här levereras ( igen) flosklerna på löpande band: ”Jag har alltid drömt om att spela i …”, ”det är klubben i mitt hjärta”, ”jag har kommit hit för att vinna/ lyfta troféer” etcetera. Det gäller ju att värma supportrarna.
Invigningsmatchen går mot Notts County, världen näst äldst fotbollsklubb 149 år gammal. Endast Sheffield FC är några år äldre. County spelar i tredje divisionen. Orsaken till inbjudan förlorar sig i fotbollshistorien. Ursprungligen spelade Juventus i rosa. När klubben 1903 ville ha nya tröjor och en engelsk medlem beställde dem från en brittisk handlare tog denne till närliggande Notts Countys tröjfärger, svart- och vitrandigt. Första halvlek spelar därför Juve i rosa för att sedan övergå till svartvitt. Dessutom är det inplanerat en returmatch i Nottingham någon gång nästa säsong.
Men då gäller det att se upp för sheriffen. “Den gamla damen” från Torino är nämligen en lady med tvivelaktigt rykte. Men bortser man från de nära banden med en viss Khaddafi-familj, dopningshärvor, Calciopoli och andra skandaler är hon tämligen ärbar. Men viss behöver hon en välvillig glömska och lite lyftande symbolhandlingar och pr-smink för att ta sig bra ut på ljusan dag.
Några noteringar: kapten Totti har gått ut på sin officiella hemsida och manat klubben till samling runt tränaren Luis Enrique. Kanske ska det tolkas ironiskt efter kylan dem emellan. Totti är som en sann supporter skrev på en blogg en artist med nerver och känslor och sådant måste tränare som predikar jobba, jobba, jobba… ta hänsyn till. Roma har nya ägare. Hur långlivad blir Enrique?
Efter ett offsidemål mot Färöarna och ett regelrätt dito mot Slovenien kan Gli Azzurri packa för Polen och Ukraina. Knappast imponerande men effektivt.
I morgon tar sig Ibrahimovics Milan an Lazio nu med Klose på San Siro. Milan är inte bara storfavoriter i Ibarahimovics ögon utan också hos de flesta experter. Ibra-faktorn kallas han nu i Gazzettan. Då har man kommit långt. Med Inter och Napoli som främsta utmanare. I bakgrunden tar Juventus, Lazio och Roma sats.
Milan har redan vunnit sponsorligan för matchdräkter, före Inter och Napoli med 12, 9,2 och 9,0 miljoner euro. Lecce i Puglia i botten har lyckats skrapa ihop 750 000 euro. Olika falla ödets lotter i den moderna fotbollsindustrin. Hälften av lagen i serie A har olika sponsor för borta- och hemmamatcher.
Hur italiensk fotboll står i förhållande till övriga Europa är en öppen fråga. Inte så högt tror jag och somliga italienare efter att Arsenal slagit ut Udinese med viss flax – men ändå – för att sedan åka på en råsop mot Man U. Insatserna i Champions League ger svart på vitt. Barca mot Milan på tisdag kittlar redan.
Jag har på sistone ägnat mig åt avlutherifiering och att konfrontera mitt reko svensk-jag - modell folkskolans käcka gossar gul och blå som bryter i striden fram. Målet har varit att skriva över min inre 50-talshårddisk där sportslighet och rent spel och rejäla grabbtag var nyckelbegrepp och lägga in ett mera laid back och förlåtande program. För att sedan med munter ironi kunna betrakta den italienska fotbollen och politiken och leverera (igen) krönikor med skruvade iakttagelser utan moraliska övertoner från la Bella Italia. Att vänja sig vid att se italiensk fotboll som en mer tjusig kusin till wrestling. Kort sagt blir mer italiensk och lära mig älska Moggi. Jag har inte vågat kolla om han finns på facebook.
Jakten på Milan kan börja. Med alla medel. På planen och i kulisserna. Där slipas intrigerna till perfektion och tas kontakter för ömsesidig vinning. En fet spelskandal är en nåd att stilla bedja om.
Milans Gattuso is still kicking. Honom gillar jag högt och rent. Han levererar (uj, uj) batalj varje meter av planen och med varje kilo. Hans snabba leende är som en blixtsnabb soluppgång över Kalabrien.
Stalldrängen ger sig inte
Contenuità lyder huvudrubriken på Tuttosports nätupplaga. En ordlek på italienska där namnet Conte och continuità smält samman och bjuder på en liten knorr. Gamle storspelaren Antonio Conte är ny tränare i Juventus. Alltså kan man verkligen tala om kontinuitet. Han tog Siena tillbaka till serie A och levererade vid övergången till Juventus ett blod-svett-kriga utav helvete-tal.
Juventusspelare förväntas drypa av svett och stolthet. Ni vet ett sådan där verbal standardmorrning som förekommer i manliga sammanslutningar. Och givetvis blir de svartvita bättre och bättre för var dag enligt Conte. Den som lever får se.
Det handlar också om kontinuitet när signore Calciopoli Luciano Moggi går till attack mot italienska fotbollsförbundet, Figc, igen: Han är avstängd från fotbollsvärlden till nästa år och vill få domen struken. Det har förekommit medieuppgifter som pekat på att Moggi varit verksam som en grå eminens i Juventus på senare tid.
Samtidigt har Juventus under sin nye president Andrea Agnelli gått till frontalangrepp på Figc för att återfå scudetton för 2005 och 2006. Figc har tidigare gjort wash out och undvikit frågan om Inter ska lämna ifrån sig scudetton för 2006 som klubben fick genom ett administrativt dekret. Bakgrunden är ju att Inter också befunnits vara inblandat i Calciopoli. Det finns nu dom på.
Som alltid är det fråga om juridiskt finlir och teknikaliteter från alla parter. Att Juventus vill återfå de två mästerskapen att hänga vid bältet är inte lite fräckt och obotfärdigt – även om Inter varit en lika god kålsupare i Calciopoli. Att dessutom kalla sig för “ärlig” är skrattretande övermaga. Lika fräckt som mannen som efter att ha mördat båda sina föräldrar bad om nåd därför att han var föräldralös.
“System Moggi” – hans arbetsmetoder de tolv år mellan 1994 och 2006 som han tillhörde Juventus-ledningen – är bland det slipprigaste man kan läsa om. En ”metod” att minimera de sportsliga riskerna att förlora för Juventus. Det tillhör fotbollen att man kan förlora mot motståndare som är bättre eller tillfälligt gör en inspirerad match.
För män som Moggi gäller det att minimera det sportsliga. Att vinna till varje pris. Det skedde med hjälp av domarval, psykologiska och fysiska påtryckningar på alla håll och kanter för att påverka resultaten, styrning av ett helt nätverk av köpande och säljande av talanger och spelare, tjänster och gentjänster kompisar mellan…
Man får inte glömma att flera klubbar var inblandade i Calciopoli och råkade ut för poängavdrag. Moggi är bara den största spyflugan på korruptionsstacken.
Ett lag på gång som skulle möte Juventus kunde få en litet påslag av varningar matchen före med påföljd att det inte kunde mönstra ett ordinarie försvar mot väntande Juvent
Moggi utvecklade också ett politiska kontaktnät med tyngd i. Så Caliopoli är dessutom en politisk skandal enligt många kritiker. Och det säger något om Juventus och Italien att laget hävdar att det är ärligt till skillnad från Inter och därför borde återfå sina på plan vunna mästerskap.
När Moggi 1994 återkom till Juventus var det på den legendariske presidenten och ägaren Gianni Agnellis initiativ. Han var inte omedveten om Moggis metoder. ”Kungens stalldräng måste känna till alla hästtjuvarna.” Lite lagom föraktfullt att kalla Moggi stalldräng. Ett sätt att sätta på plats, en social taskspark. En nyttig såd an dock som ser till att kungen inte behöver solka ner händerna. Citatet har ifrågasatts men andra källor pekar på att Agnelli såg Moggi som ett nödvändigt.
Gianni Agnelli dog 2003. Han kallades l´Avvocato trots att han aldrig verkat som advokat. Men han hade en juridisk examen. L´Avvocato är en italiensk ikon större än livet. En modern magnifik Medicifigur inte utan tragiska skuggor och solkiga gråtoner. Italiens rikaste man i modern tid, ägare till Fiat-koncernen, stil-och modeikon, en ärrad krigare, playboy, politisk fixare med finansiella muskler och vänner i kommunistpartiet…