Tag Archives: Juventus
Fotbollsleken och poesin i en skitig värld
Det var Lazios och Rocchis kväll i går trots att Klose inte fanns på planen hindrad av en lårkaka. Den löpvillige forwarden dök upp som en oljad blixt på hundradelen rätt innanför straffområdet och sänkte Milan med två påpassliga mål. Ett Milan utan flyt när chanserna dök upp. Lite trögt är det i mittförsvaret ibland.
Det kanske också var Juventus kväll med tanke på att laget nu har en poäng upp på Milan med en match till godo. Den 21:e omgången är nämligen svårt köldskadad. Flera matcher i norr fick ställas in. Parma-Juventus var en av dem. Det innebär att Juventus avstånd ner till Milan hypotetiskt kan vara fyra poäng. Juventus är det enda obesegrade laget i de stora europeiska ligorna.
Inter lyckades dock genomföra sin hemmamatch mot Parma. En vintrig målfest där Milito drog till med ett fyrtal och minibombaren Miccoli ett hat tric. En av mina favoriter i Serie A.
Inter har bara landat en poäng de två senaste matcherna. Laget inkasserade ju en förlust borta mot bottenlaget Lecce förra omgången. Också på Friuli lyckades Udinese genomföra matchen och ta hem en 2-1-seger över just Lecce.
Roma stupade på Sardinien. Cagliari vann med 4-2 och Albin Ekdal avslutade matchen med att göra fyran. Napoli återigen en besvikelse med bara 0-0 på San Paolo mot Cesena.
Juventus har chansen att göra ett ryck.
Det var en svart kväll för den egyptiska fotbollen och fotbollens innersta kärna och själ – en regelstyrd, identitetsskapande och munter lek med bollen på en begränsad yta där målet är målet. Där en blandning av tillfälligheter och skicklighet utgör en fascinerande mix som gör det omöjligt att förutsäga varje enskild match. Men där skickligheten tills sist fäller utslaget över tid. Varje gång någon med en egen agenda köper resultat genom att tubba spelare och funktionärer till fusk fräter det på fotbollens själ.
Liemannen slog till i Part Said efter en ligamatch mellan hemmalaget Al Masri och Al Ahli från Kairo. Över sjuttio döda så långt och hundratals skadade.
Konspirationsteorier har genast gått i blom. Det är ett upplopp organiserat av makthavarna för att bevisa att det färska beslutet att skrota de långlivade undantagslagarna var förhastat. Det vill säga, egyptierna är inte mogna för demokrati.
En extra konspiratorisk spinn erbjuder påståendet att upploppet tycks ha riktat sig mest mot Al Ahlis hard core-supportrar – som ska ha varit väldigt aktiva i den egyptiska revolutionen. Militären skulle i så fall ge igen för gammal politisk ost. Hämnden är ljuv och befrämjar rädsla. En vällustig kombination enbart för diktaturens kreatur. Kan det vara så?
Bilden av denna tragedi kommer nog inte att klarna vartefter. Vars och ens världsbild är alltför ofta en fråga om tro och fläckvis ideologisk blindhet. Den förblindelsen är än värre i kollektiv form.
Inte blir man gladare av att Afrikanska mästerskapen i år avgörs i Gabon och Ekvatorialguinea. Hur bra fotbollen än är. Ekvatorialguineas president Obiang tillhör diktatorernas Champions League. En grym och primitiv man som sedan länge topprider en hårt kontrollerad befolkning i en skendemokrati med klangbotten i en ond svart fars.
En girig kleptokrat som av ödet fått en oljeskatt att berika sig med – och som räcker och blir över till att göda också tjocka släkten, anhängarna och amerikansk bank.
Obiang rövknullar med sitt anhang rättvisan och mänskliga rättigheter – för att parafrasera ett italienska ordspråk. Det kan man göra om man har mäktiga vänner och bra bankkontakter. Till exempel i Washington, Moskva, Peking eller Texas – när det gäller olja.
Realpolitik är ibland en riktigt skitig historia där också demokratins riddare drabbas av guldfeber och låter likvida medel och strategiska intressen och allmänt demokratibabbel à la spinndoktor utplåna konturerna av en verklighet man inte vill kännas vid – utan dölja till vare pris.
Sorgligt är det också att erfara att den polska poeten och nobelpristagaren Wislawa Szymborska har avlidit. En tröst är att hennes dikt kommer att leva vidare. Hon har kallats ”en poet för hela världen”. Det skriver jag under på och vill lägga till, “för samtiden.”
Hennes översättare till svenska, Anders Bodegård, har gjort en stor kulturell och existentiell insats genom att klä henne i svensk språkdräkt. Vad vore vi i det barbariska Sverige utan våra översättare som illa lönas på flera plan – både vad gäller ekonomi och erkänsla.
I dikten Terroristen, han ser på har en terrorist planterat en bomb i en bar. Den ska krevera tretton och tjugo. Szymborska låter tiden ticka i dikten och människor gå in och ut i baren. Vardagligt ovetande. Vår lott i världen. Kanonmat på än den ena, än den andra agendan.
”Terroristen har gått över till andra sidan gatan. / Det här avståndet skyddar honom ifrån ondo, / och han ser ju lika bra som på bio:”, lyder andra strofen.
En skallig tjockis kommer ut ur baren tretton och nitton – letar i fickorna – återvänder för att hämta sina kvarglömda gamla handskar: ”tretton och tjugo så när som på tio sekunder”.
Milito målar – Berlusconi berättar
Äntligen blev det fart på veteranerna. Lucio, Zanetti och Cambiasso. Det behövs tydligen en derbysvetslåga för att de gamla tändkulemotorerna ska övergå från tomgång till drift.
César var också helgjuten i målet.
Nådastöten för Milan stod Milito för. Han fick bollen till vänster strax utanför Milans straffområde och gick på avslut utan att töva. Möjligen kan man ha synpunkter på högerbacken Abates oförmåga att täcka passningsvägen. Men att leva med att små misstag kan ge stora konsekvenser är en försvarares lott.
Milito drev hursomhelst in i straffområdet, tittade upp och limmade bollen stolpe in i Abbiates långa hörn. 1-0 till Inter och det stod sig matchen ut. Milito har hittat formen. Och in steg äntligen Sneijder i slutskedet. Inter är på g.
Inters försvar höll måttet också under mycket kraftig press från Milan. Milan är definitivt ett bra lag. Ibrahimovic var hela tiden farlig och Van Bommel träffade ribban med en riktig kanon. En decimeter lägre och Milan kanske hade vunnit matchen.
Pato ser lite tjurig ut i all sin elegans. Han var nära vid flera tillfällen att få dit bolluslingen. Men det ville sig inte. Kanske är han på väg till Paris Saint-Germain (PSG). Han har offentligt luftat sitt missnöje med hur han behandlas. Det är synd om människorna – men kanske inte speciellt synd om Pato.
Derbyt kunde gått hur som helst. Ett faktum som är speciellt tacknämligt i serie A där matcherna ibland är lika spännande som att titta på trafiken i en rondell – utan hund.
Derby della Madonnina var 18:e omgångens höjdpunkt i serie A. En härligt aggressiv, spännande och relativt fair fight. Milito öppnade jakten på scudetton igen om man nu ska tro den italienska sportpressen. Inom sex poäng finns Juve – ensamt i toppen med en poäng till godo – Milan, Udinese, Lazio och Inter.
Ytterligare fem poäng ner finner vi Napoli och Roma. Båda med 17 spelade matcher. Napoli möter programenligt Bologna i kväll. Romas match mot Catania borta avbröts vid ställningen 1-1. Planen var som en myr här och var. Regnet det bara öste ner. Men vare sig Napoli eller Roma har rimligen någon chans på scudetton.
Juventus slog rekord. 18 matcher i rad utan förlust och ligger nu ensam i topp. Men Conte var inte nöjd för det blev bara oavgjort på Juventus Stadium mot Cagliari där Albin Ekdal gjorde en bra insats.
Buffon lyckades inte rädda Cossus kvittering på stopptid i första halvlek. Skottet gick mellan benen på en Juve-försvarare, och det hjälpte inte att Buffon sträckte ut sig i sin fulla längd. Att få honom att kapitulera ger säkert en extra krydda också för en notorisk målskytt.
Juventus hade bud på mål flera gånger. Inbytte Del Piero nickade perfekt från nära håll men Agazze i Cagliare-målet höll tätt tack vare änglavakt och snabba reflexer. Möjligen kom Del Piero ur ett offsideläge. En poetisk rättvisa kanske. Bolleverantör var som vanligt Pirlo. Denne märklige mittfältare som smeker iväg bollar med en kuslig precision. Kuslig för försvararna som aldrig kan slappna av. Han gör inte många knop men hans felprocent är försumbar.
På tal om svenska insatser gjorde Andreas Granström det första målet för sitt Genua i segermatchen mot Udinese, 3-2.
Jag är lite svag för det ständigt förtalade Syditalien. Lecce vägrar att ge upp och slog Fiorentina på bortaplan. Laget klättrade och lämnade över jumboplatsen till Novara.
Ingen dag utan att Tevez dyker upp på sportsidorna. Milan eller Inter eller PSG? Vem vet. Somliga hävdar att Inter hela tiden höjer budet på Tevez för att Milan ska få punga ut ordentligt om de rödsvarta ska få en kompetent ersättare till Cassano. Fotbollspolitik i den högre skolan.
Annars domineras medierna av lyxkryssaren Costa Concordia som ligger som en kantrad vit val vid den italienska ön Isola del Giglio. En Moby Dick i plåt och perfekt symbol för den italienska staten som inte precis är på köl. Och il cavaliere Berlusconi berättade med brio en historia ytterst olämplig för damsällskap – som man sa förr – vid ett medieevent i helgen. Givetvis inför tv-kameran.
Han konstaterade själv att fräckisen inte anstod en stadsman – men tillade samtidigt att han nu var så deklasserad att det inte längre var något problem. Kalla kårar gick efter min rygg. Berlusconi visade spår av något som kan tolkas som självironi. Italien är verkligen illa ute.
M som i Monti och Moggi
Det är två män med efternamn som börjar på M som är heta nyhetsmässigt i Italien just nu. Den nyliberale ekonomen Mario Monte och förre Juventus-direktören Luciano Moggi.
För att börja med Moggi har han dömts till fem år och fyra månader i fängelse för sportsligt bedrägeri i första instans i en domstol i Neapel. Domen innehåller flera delar. Han fråntas också rätten att inneha ett offentligt uppdrag på livstid. Fotbollsskandalen Calciopoli dyker nu upp i den ordinarie rättvisan efter det att Moggi nästan avtjänat sitt sportsliga straff. Det är mycket hårda straff som utdömts för alla inblandade.
Så här ser en tabell över brottsligheten ut i den italienska fotbollen. Det är inte bara Moggi som var i farten i Calciopoli. Här finns domare som De Santis och klubbägare som bröderna Della Valle, Fiorentinas ägare). Ett riktigt tungt dokument som kommer att belasta italiensk fotboll under överskådlig tid. Många kommer säkert att överklaga och den italienska rättvisan mal långsamt om än inte särskilt säkert.
(anni-år; mesi-månader; multa-böter)
Luciano Moggi 5 anni e 4 mesi
Paolo Bergamo 3 anni e otto mesi
Innocenzo Mazzini 2 anni e 2 mesi
Pierluigi Pairetto 1 anno e 11 mesi
Massimo De Santis 1 anno e 11 mesi
Salvatore Racalbuto 1 anno e 8 mesi
Pasquale Foti 1 anno e 6 mesi e 30mila euro di multa
Paolo Bertini 1 anno e 5 mesi
Antonio Dattilo 1 anno e 5 mesi
Andrea Della Valle 1 anno e 3 mesi e 25 mila euro di multa
Diego Della Valle 1 anno e 3 mesi e 25 mila euro di multa
Claudio Lotito 1 anno e 3 mesi e 25 mila euro di multa
Sandro Mencucci: 1 anno e 3 mesi e 25 mila euro di multa
Leonardo Meani 1 anno e 20mila euro di multa
Claudio Puglisi 1 anno e 20 mila euro di multa
Stefano Titomanlio 1 anno e 20 euro di multa.
Till saken hör också att Inter dömdes för sportsligt bedrägeri tidigare. Men brottet var redan preskriberat och därför utmättes inga straff. Den domen kastar mörka skuggor över gentlemannen, storspelaren och Inter-ikonen Giacinto Facchetti som i egenskap av sportchef i Inter försökte påverka domarvalet inför matcherna. Allt enligt telefonavslyssningar som plötsligt dök upp. Han dog 2006 och slapp därmed se sitt namn dras i smutsen.
Som en historiens ironi finns det ett pris instiftat i hans namn. Den sjätte upplagan av Premio internazionale Giacinto Facchetti – Il bello del calcio delades nyligen ut till Uefa-presidenten och storspelaren Michel Platini.
Som om nu inte detta skulle räcka besvärar sig Juventus hos den administrativa domstolen TAR (tribunali amminstrativi regionali) över det italienska fotbollsförbundets, Federcalcios (Figc) sätt att hantera den sportsliga rättvisan genom att inte ta ställning i frågan om Juventus ska återfå de scudetto de eröverat på planen sedan Inter fällts av en domstol för sportsligt bedrägeri. Men det var väntat eftersom Juves president Andrea Agnelli har ett sjupunktsprogram för att återfå klubbens troféer. Han vill ha klarhet.
Agnelli har också passat på att ta avstånd från Moggi genom att påpeka att exdirektörens brott inte är Juves ansvar. Det har upprört Moggi. Distansering pågår.
Mario Monti har ingen lätt uppgift. Han vill leda en expeditionsministär till och med 2013 som har till uppgift att genomföra ett strängt besparingsprogram för att få landets ekonomi på fötter igen. Det vill säga uppfylla Marknadens krav. Vad det nu betyder? Ytterligare en historisk ironi är att entreprenören och den marknadstroende Berlusconi fälldes av just det – marknaden. Alla verkar räkna ut honom. Befängt, il Cavaliere har ett medieimperium att brassa på med i egen sak.
Det är rörande vilken tro somliga tycks sätta till opolitiska regeringar. Experter står plötsligt högt i kurs.
Men Monti får redan sina fiskar varma. Bossi och hans Lega Nord har slagit till taktisk reträtt under intensivt krypskytte mot Monti, mot storbanksväldet och symbolen för tjuvväldet, Rom – skattetjuven som ständigt vill stoppa fingrarna i medborgarnas fickor.
Lega Nord ger bara stöd åt sådant som partiet tycker om. Här är det inte fråga om bevilja något allmänt mandat för krishantering till Monti och hans regering. Lega Nord har inget ansvar för krisen. Det är varken nödvändigt eller säkert att Italien överlever. Men det gör Padana, Legans eget än så länge fiktiva lyckorike – i grova drag omfattande Po-slätten. Padanas parlament har öppnat på nytt. Kanske är det på allvar den här gången.
En sak är säker: Lega Nord som är en speedad och påtänd motsvarighet till Sverigedemokraterna kommer inte att samarbeta med Italien.
Frågan är om folket, de oxarna som Voltaire skrev, ställer upp på att ställa in den störande och stökiga demokratin och göra de uppoffringar som krävs för att få balans i landets ekonomi. Vad det nu betyder? Speciellt som stora grupper inte fått ut något ens av sötebrödsdagarna.
Grundtips: Monti klarar inte sitt beting.
Del Pieros hastiga slut
Fasta exkrementer i form av en cylinder lyder definitionen i ett lexikon. Eller mer rakt på sak och mycket mer vulgärt uttryckt – en skitkorv. På italienska stronzo som också kan vara femininum – stronza.
Den italienska finansministern Tremonti har benämnts så offentligt av en talesman för Berlusconi. Alltfler politiker och makthavare dyngar offentligt på med okvädningsordet för att stänka skit på politiska motståndare Tyvärr stänker ordvalet ner sagesmannen, för det är män som det rör sig om, och skapar ett debattklimat där endast verbala råskinn känner sig hemma.
Lega Nords ledare Umberto Bossi har en viss förkärlek för ordet. Han tvekar inte att använda det som bestämningsord som i ”skitkorvsjournalister” eller att okväda sina partikamrater.
Står Italien på tur att få känna på marknadens misstro och därmed kvalificera sig för EU-hjälp. Vem vet?! Och vad händer med fotbollen i en ekonomisk kris?
Serie A har drabbats av måltorka. Fem matcher utan mål i sjunde omgången. Det är tre namn som jag bär med mig från den. Klose som gav Lazio trepoängaren i Romderbyt på stopptid. Det var inte helt oväntat. Han utnyttjar varje lucka i försvararnas uppmärksamhet – och målen ser så där självklara ut. Vilket precis som när det gäller prosa tyder på många träningstimmar i att positionera sig och kontrollera bollen också när den kommer illa.
Giovinco, ”atommyran” kallad, som menar att han blivit illa behandlad i Juventus – som nu i Parmatröjan spelade fram till det avgörande 2-1-målet mot Napoli – som därmed gick på en mina. Och så Ibrahimovic som var lysande mot Palermo som inte hade ett skott på mål. 3-0 var i underkant.
Juventus hävdar att klubben gör allt med stil. Det kan man ha synpunkter på. Calciopoli och obotfärdig säger jag bara. Inte heller verkar klubben sätta en stilfull punkt för sin storspelare Del Piero. Agnelli tog till bossfasonerna inför aktieägarna nyligen och lät göra veterligt att det är Del Pieros sista år i klubben inför ett möte med aktieägarna.
Kontraktet löper in på nästa år med möjlighet till förlängning enligt vissa källor. Men basta säger Agnelli redan nu och ursäktar sig med att aktieägarna inte träffas så ofta. Det ser mer ut som ett sätt att förbygga eventuella diskussioner om en förlängning av Juventus-ikonens närvaro i lagen. Inte särskilt elegant men effektivt.
Men låt oss för all del inte ta till några fula ord – men nog har Agnelli uppträtt som en skitstövel.
Dagdrömmar om Klose och Di Natale
Ett segerrus drog fram över Juventus nya stadion. 2-0 mot Milan den ständige rivalen om titeln Italiens bästa klubb. Ett prestigemöte i supertungvikt. Den gamla damen har nu visat att hon rör rejält på sig igen efter Calciopoli som enligt en sann juventino är en konspiration ledd av Inter.
Dubbelt Marchisio i slutet av matchen som resultatet av en gladoffensiv med snabba passningar och en sprudlande löpvillighet. Vucinic utnämner jag till primus motor. Hela tiden farlig med en ribbträff och med flera skott som tätt smög förbi på utsidan av målställningen. Milan-förvärvet Pirlo spelar fotboll som i fornstora dagar. Listig i närkamperna och med en suverän kontroll över och adress på långbollarna. Jag trodde nog inte han skulle nå den nivån igen.
”Vi är bra, och vi vill bli campione”, sa tränare Conte efter matchen. Tärningen är kastad efter detta milanesiska stresstest. Juventus visade inga sprickor.
Milan var ovanligt blekt och tränaren Allegri var besviken efteråt. Offensive backen Abate saknades svårt. Ibrahimovic isolerades effektivt. Men lyckades ändå skrämma hemmapubliken vid några tillfällen. Det går aldrig att räkna bort honom – inte ens när han har en dålig dag. Det gäller att millimetrarna på sin sida när man möter honom.
I Napoli firades det efter lördagens seger med 3-0 mot Inter på Giuseppe Meazza. Och det utan Cavani. En perfekt 50-årspresent till tränaren Mazzarri. Om segerglädjen bubblade i Napoli brann vreden desto häftigare i Milano. Inter-presidenten Moratti skrädde inte på orden efter matchen. Han vill inte se domaren Rocchi igen. Aldrig någonsin. Även vanligtvis blide tränaren Ranieri blåste topplocket och blev uppvisad på läktaren. Efteråt talade han om att Rocchi inte räcker till som domare.
Moratti löper nog risken att bli tuktad av Federcalcio för sina offentliga vredesutbrott som inte är ägnade åt att underlätta för domarna i deras egentligen omöjliga jobb. Hans läppar avlästes på tv och det var inga blombuketter ord han delade ut till Rocchi.
Och genast dyker Caliopoli upp någonstans i bakgrunden. Skandalen har skapat fientlighet och hat som ligger och pyr. Det behövs inte mycket förrän alltför många italienare ägnar sig åt sin egentliga nationalsport: dietrologia – bakom-kulisserna-ismen. Somliga interister spanar bakåt i tiden på hur laget behandlats av domare Rocchi. Finner de ett mönster går det aldrig att övertyga dem om att det kan vara en följd av tillfälligheternas spel och inte av konspiration och elakt spel.
Den situation som fick Inter-adrenalinet att flöda inträffade i slutet av första halvlek. Neapels Maggio löpte in från höger i Napolis straffområde och gick omkull efter en lätt knuff från Inters Obi. Denne hade dessvärre dragit på sig ett oförtjänt gult ord i en närkamp tidigt i matchen, där domaren Rocchi olyckligtvis sett spöken på ljusa dagen.
Rocchi pekade nu på straffpunkten och visade det andra gula kortet för Obi och följde upp med ett rött. Allt enligt reglerna: Obi utvisad. Och dessvärre för Rocchi skedde den lilla kontakt som fanns mellan Maggio och Obi utanför straffområdet. Värsta möjliga utfall för domaren med andra ord. Repriserna är domarnas värsta fiende. Det mänskliga ögat förmåga att uppfatta händelser som sker i en situation där alla försöker lura domaren är begränsad. Kameralinsen är i specifika fall överlägsen. Men ändå blir det för det mesta rätt. Inte nu dock.
Inte blev det bättre av att Cesar i Inter-målet räddade Hamsiks straff varpå Campagnaro hann först på returen och dundrade in den. Första stenen i segerbygget som Napoli väntat på i 17 år på Giuseppe Meazza.
Ingen skugga faller över Napoli, segern var rättvis. Och hur det skulle ha gått om ”om” inte varit är en hypotetisk fråga som aldrig kan få ett svar. Kanske inte så underligt att Inter har svårt att dra på smilbanden efter en så här match. Starten har ju minst av allt varit harmonisk.
Jag hann också med att se Roma besegra Atalanta hemma med 3-1. Segern var inte så betryggande som den låter. Atalanta överraskade och fortsätter bergameskerna med det får jag stå med skammen i vår eftersom jag förutspådde deras snara hädanfärd från serie A med det svåra handikappet minus sex poäng som utgångsläge. Det gör jag gärna.
Romas Bojan är på gång medan kapten Totti gick av med en bristning i någon del av stora sätesmuskeln. Udinese rör också på sig och smyger upp i topp efter 2-0 mot Bologna.
Di Natale gjorde tvåan på straff för sitt Udinese. Och Klose såg till att hans Lazio tog en trepoängare på bortaplan mot Fiorentina. Seger 2-1.
Jag dagdrömmer om att få se Klose i svartvitt på Behrn Arena och att ÖSK samtidigt har Di Natale på bänken som ett likvärdigt alternativ. Där endast dagsformen är utslagsgivande vem som ska starta.
Stresstest vänter oavgjorda Juve
”Ett orubbligt Juve som aldrig någonsin vill förlora”. Conte är på väg att bli en mästare i tomgångsretorik eller fotbollsbullshit om ni så vill. Juventus lyckades komma igen efter underläge mot Catania på Stadio Angelo Massimo tack vare ett flackt och överraskande skott av Krasic som Andujar i Catania-målet inte lyckades styra bättre än in i det egna målet.
Krasic såg i några ruscher ut som om han skulle bli tungan på vägen. Men lika plötsligt försvann han ur matchen. Den andra goda oavgjorda matchen i rad, förra omgången var det Bologna, enligt Conte. Han må låta orden flöda i bukter och finter. Precis som regnet under matchen. Juve-tränaren var sjöblöt i sin eleganta kostym. Hoppas att det inte var en Armani som inte lär tåla vatten. Men sanningen att säga har Juve det två senaste omgångarna tappat fyra poäng. Det sa Pirlo, geniet, som har startat bra i sin nya klubb.
På söndag är det något av ett stresstest för Contes Juve som tar mot Milan på sin nya stadion. Conte kommer säkert att säga något inspirerande om den uppgiften i sinom tid.
Milan vann äntligen. Men 1-0 satt långt inne mot Cesena. Seedorf var matchen lirare och gjorde redan i femte minuten 1-0. Holländaren är i en fantastisk form. Han tassar fram med bollen limmad vid foten och ögonen öppna för passningsvägar. Hans teknik är absolut bländande. Och hans sätter in stöten i alldeles rätt ögonblick. Allegri berömde också Cassano som varvar stort spel med småttigt uppträdande.
Annars var det ingen utsökt fotbollsunderhållning. Milan gjorde sitt jobb och hoppas väl på att skadorna ska vara slut och att flera spelare är tillbaka till söndagens match mot Juventus. Ibrahimovic behövs. Han tror för övrigt att Juventus är den främsta konkurrenten om scudetton.
Jag hann också med att se Chievo vända ett underläge med 0-1 till en seger med 2-1 i den sista kvarten mot Genoa på Stadio Marcantonio Benegodi. Ingen höjdarmatch precis om man bortser från dramatiken i slutet.
Inter vann rätt komfortabelt mot Bologna. Ranieri fick därigenom en flygande start och Gasp är nu en liten svart parentes i Inters tränarlängd. Inter imponerade dock inte.
Och Roma lyckades äntligen ta hem en trepoängare på Stadio Ennio Tardini i Parma. Målskytt var Osvaldo. Men Roma är inget stabilt lag. Parma var nära att kvittera under sin slutforcering då Romas försvar började krackelera.
Notabelt är att Napoli bara fick 0-0 mot Fiorentina på San Paolo. Förtog de himmelsblå sig mot Milan?
”Framåt, jag avgår inte”. Berlusconi manar på Italia mot nya jävla mål.
Gasp ut – Silvio still going strong
Dieci e fuori. Tio och ut. Inter tränare Gasperini hörde nog de orden i andanom sent i går kväll när han lämnade Stadio Silvio Piola med 1-3 i baken mot nykomlingen Novara. Men det var ju inte helt oväntat. Nyrenoverade Silvio Piola har nämligen konstgräs. Och det behagar inte Inter-fossingar. Laget påstås vara allergiskt mot syntetiska planlösningar.
Inter har bara en poäng inför femte omgången i veckoslutet. President Moratti brukar terminera Inter-tränare för mindre. I dag kommer nog – ut!
Moratti lämnade samma stadion på uselt humör. Tuttosports utsände målar upp en grafisk ordbild på tidningens hemsida av de yttre tecknen på raseri hos Inters ägare. Till dem hör också ett gräl med en Novara-supporter. Får vi se Ancelotti, som numera är slimmad som en Borg-budget, dyka upp i svartblå ofärdstider? Eller Ranieri eller Figo?
I kväll, onsdag 21/9, fortsätter omgång 4 för att avslutas i morgon med matchen Roma-Siena. Juventus möter Bologna på hemmaplan. Tränare Conte varnar för underskattning och utökar sin arbetslinje med en aspekt, nämligen den lantligt jordnära. Juventus ska vara ödmjuka som ett provinsiellt lag som kämpar för överlevnad, stå med båda fötterna på jorden och ja, käka örter eller gräs om man så vill. Contes retorik är något extra. Med en sund tankebas: Det finns inga lätta matcher.
Och han är som formgjuten i Juventus sobra klubbkostym. I Italien kan man yta. Han seglar verkligen i medvind. Lippi smekte honom medhårs i en intervju och sa att han i Conte skådar Juventus-andan personifierad.
Man brukade kalla Ronald Reagan för teflon-presidenten. Inget bet på ”the great communicator” vare sig kritik eller kulor. Frågan är om inte Silvio Berlusconi är etter bättre. Hans politiska elefanthud tycks förstärkt av teflon och kevlar.
När han kom till en av sina många rättegångar häromdagen. Det går knappt att hålla reda vad de handlar om: Brudar, bokföring eller bautamutor.
Nåväl, han hojtade tillnärvarande journalister: Jag mår bra men ni ser slitna ut.
För Juve gäller arbetslinjen
Juventus spelade 0-0 mot Betis i en vänskapsmatch. Tränare Contes recept består av tre ingredienser: Arbete, arbete och arbete avslöjar han i en kommentar till matchen. Arbetslinjen på italienska. Är Conte en tjatig lutheran? Vad säger Del Piero? Han är ju inte precis någon arbetsnarkoman på plan. Han duger ändå.
Ibrahimovic har också varit i farten men inte bara på planen i Malmö, där han omslöts av mycken kärlek – och stukade foten. På en presskonferens inför matchen passade han på att reta Inter lite. Om de blåsvarta tappar Eto´o så tappar de också i kvalitet. Saken är den att Eto´o har fått ett saftigt anbud från Ryssland. Vid frågan om hur han själv skulle ställa sig till ett liknande anbud blev svaret att han skulle säga nej. Han stortrivs i Milan.
Det verkar nu som Uefa ger sig in i Calciopoli-träsket. Min gissning är att inget gott kan komma ut av det. Annat än nya stinkande pustar av korruption och än flera bevis på bristande respekt för det vackra spelet.
Stalldrängen ger sig inte
Contenuità lyder huvudrubriken på Tuttosports nätupplaga. En ordlek på italienska där namnet Conte och continuità smält samman och bjuder på en liten knorr. Gamle storspelaren Antonio Conte är ny tränare i Juventus. Alltså kan man verkligen tala om kontinuitet. Han tog Siena tillbaka till serie A och levererade vid övergången till Juventus ett blod-svett-kriga utav helvete-tal.
Juventusspelare förväntas drypa av svett och stolthet. Ni vet ett sådan där verbal standardmorrning som förekommer i manliga sammanslutningar. Och givetvis blir de svartvita bättre och bättre för var dag enligt Conte. Den som lever får se.
Det handlar också om kontinuitet när signore Calciopoli Luciano Moggi går till attack mot italienska fotbollsförbundet, Figc, igen: Han är avstängd från fotbollsvärlden till nästa år och vill få domen struken. Det har förekommit medieuppgifter som pekat på att Moggi varit verksam som en grå eminens i Juventus på senare tid.
Samtidigt har Juventus under sin nye president Andrea Agnelli gått till frontalangrepp på Figc för att återfå scudetton för 2005 och 2006. Figc har tidigare gjort wash out och undvikit frågan om Inter ska lämna ifrån sig scudetton för 2006 som klubben fick genom ett administrativt dekret. Bakgrunden är ju att Inter också befunnits vara inblandat i Calciopoli. Det finns nu dom på.
Som alltid är det fråga om juridiskt finlir och teknikaliteter från alla parter. Att Juventus vill återfå de två mästerskapen att hänga vid bältet är inte lite fräckt och obotfärdigt – även om Inter varit en lika god kålsupare i Calciopoli. Att dessutom kalla sig för “ärlig” är skrattretande övermaga. Lika fräckt som mannen som efter att ha mördat båda sina föräldrar bad om nåd därför att han var föräldralös.
“System Moggi” – hans arbetsmetoder de tolv år mellan 1994 och 2006 som han tillhörde Juventus-ledningen – är bland det slipprigaste man kan läsa om. En ”metod” att minimera de sportsliga riskerna att förlora för Juventus. Det tillhör fotbollen att man kan förlora mot motståndare som är bättre eller tillfälligt gör en inspirerad match.
För män som Moggi gäller det att minimera det sportsliga. Att vinna till varje pris. Det skedde med hjälp av domarval, psykologiska och fysiska påtryckningar på alla håll och kanter för att påverka resultaten, styrning av ett helt nätverk av köpande och säljande av talanger och spelare, tjänster och gentjänster kompisar mellan…
Man får inte glömma att flera klubbar var inblandade i Calciopoli och råkade ut för poängavdrag. Moggi är bara den största spyflugan på korruptionsstacken.
Ett lag på gång som skulle möte Juventus kunde få en litet påslag av varningar matchen före med påföljd att det inte kunde mönstra ett ordinarie försvar mot väntande Juvent
Moggi utvecklade också ett politiska kontaktnät med tyngd i. Så Caliopoli är dessutom en politisk skandal enligt många kritiker. Och det säger något om Juventus och Italien att laget hävdar att det är ärligt till skillnad från Inter och därför borde återfå sina på plan vunna mästerskap.
När Moggi 1994 återkom till Juventus var det på den legendariske presidenten och ägaren Gianni Agnellis initiativ. Han var inte omedveten om Moggis metoder. ”Kungens stalldräng måste känna till alla hästtjuvarna.” Lite lagom föraktfullt att kalla Moggi stalldräng. Ett sätt att sätta på plats, en social taskspark. En nyttig såd an dock som ser till att kungen inte behöver solka ner händerna. Citatet har ifrågasatts men andra källor pekar på att Agnelli såg Moggi som ett nödvändigt.
Gianni Agnelli dog 2003. Han kallades l´Avvocato trots att han aldrig verkat som advokat. Men han hade en juridisk examen. L´Avvocato är en italiensk ikon större än livet. En modern magnifik Medicifigur inte utan tragiska skuggor och solkiga gråtoner. Italiens rikaste man i modern tid, ägare till Fiat-koncernen, stil-och modeikon, en ärrad krigare, playboy, politisk fixare med finansiella muskler och vänner i kommunistpartiet…