Tag Archives: Italien
Ranieri tar över i Inter
Med fyra minuter kvar av matchen mot Udinese steg Milans Superpippo in på plan. Lika yngligasmärt, målsugen och ostadig som vanligt i offensivt straffområde. Och med samma vädjande blick på domaren: Såg du inte hur de höll fast mig och sedan kapade mig.
Inzaghis sammanlagt åtta minuter på rektangeln blev dramatiska men mållösa.
Matchen Milan-Udinese slutade 1-1. Di Natale hölls sig framme när Abiate i Milan-målet inte fick grepp om ett till synes ofarligt inlägg. Förmodligen var Abiate inte helt koncentrerad i sitt ingripande. Bollen såg så enkel ut att han spanade efter en medspelare att snabbt kasta bollen till. Zen för målvakter innefattar total närvaro också i enkel bollplockning.
För Milans mål stod 18-årige El Shaarawy som frispelades av Cassano till höger i straffområdet och hittade bortre stolpen med ett lågt och snabbt skott som la sig till rätta i nätet. Han byttes in sedan Pato gått sönder. En talang utöver det vanliga med ett moget spel. Pato ådrog sin förmodligen en muskelbristning. Han verkar skör. Milan har tolv spelare skadade och akut forwardsbrist.
De rödsvarta var det bättre laget och borde ha vunnit. I större delen av andra halvleken var Udinese utspelat och under starkt tryck. El Shaarawys mål föll som en mogen frukt av spelövertaget för att låta som en sportjournalist anno dazumal. Ibras auktoritet och tyngd saknades. Men honom i laget hade Milans målskörd ökat.
Helt oförtjänt var dock inte Udineses poäng. De svartvita ställer om snabbt både i anfall och försvar och ett par kontringar hade kunnat resultera.
Ranieri heter inte oväntat Inters nye tränare med ett tvåårskontrakt på fickan. Tidigare Chelsea och Roma. Frågan är om han kan få ordning på Inter.
Milans Allegri fick frågan om han var på väg att bli en ny Gasperini – men slog ifrån sig. Men faktum kvarstår, Milan har inte vunnit än. Allegri sover gott säger han. Vad ska han annars säga: att han är ett nervöst vrak. Någon tröst var att Napoli gick på en mina mot Chievo och förlorade med 0-1. En knockout som behövs för att vi ska växa, sa Napolis tränare Mazzarri.
Juve fick 1-1 hemma mot Bologna. Två tappade poäng ur Juves perspektiv. Men laget har själ, sa tränare Conte. Det låter bra – men tre poäng är slår allt.
Atalanta som började på minus 6 har nu plus en poäng efter seger med 2-1 mot Lecce borta. Bra jobbat i Puglia, det måste ge en kick att hamna på plusskalan. Kanske får jag revidera mitt uppfattning att Atalanta var ur redan innan seriespelet började.
Klose fixade 2-1 och därmed tre poäng till Lazio borta mot Cesena. Första segern för romarna.
Det är tur att man inte är grek. De kommer att få leva spartanskt så länge euron finns.
Gasp ut – Silvio still going strong
Dieci e fuori. Tio och ut. Inter tränare Gasperini hörde nog de orden i andanom sent i går kväll när han lämnade Stadio Silvio Piola med 1-3 i baken mot nykomlingen Novara. Men det var ju inte helt oväntat. Nyrenoverade Silvio Piola har nämligen konstgräs. Och det behagar inte Inter-fossingar. Laget påstås vara allergiskt mot syntetiska planlösningar.
Inter har bara en poäng inför femte omgången i veckoslutet. President Moratti brukar terminera Inter-tränare för mindre. I dag kommer nog – ut!
Moratti lämnade samma stadion på uselt humör. Tuttosports utsände målar upp en grafisk ordbild på tidningens hemsida av de yttre tecknen på raseri hos Inters ägare. Till dem hör också ett gräl med en Novara-supporter. Får vi se Ancelotti, som numera är slimmad som en Borg-budget, dyka upp i svartblå ofärdstider? Eller Ranieri eller Figo?
I kväll, onsdag 21/9, fortsätter omgång 4 för att avslutas i morgon med matchen Roma-Siena. Juventus möter Bologna på hemmaplan. Tränare Conte varnar för underskattning och utökar sin arbetslinje med en aspekt, nämligen den lantligt jordnära. Juventus ska vara ödmjuka som ett provinsiellt lag som kämpar för överlevnad, stå med båda fötterna på jorden och ja, käka örter eller gräs om man så vill. Contes retorik är något extra. Med en sund tankebas: Det finns inga lätta matcher.
Och han är som formgjuten i Juventus sobra klubbkostym. I Italien kan man yta. Han seglar verkligen i medvind. Lippi smekte honom medhårs i en intervju och sa att han i Conte skådar Juventus-andan personifierad.
Man brukade kalla Ronald Reagan för teflon-presidenten. Inget bet på ”the great communicator” vare sig kritik eller kulor. Frågan är om inte Silvio Berlusconi är etter bättre. Hans politiska elefanthud tycks förstärkt av teflon och kevlar.
När han kom till en av sina många rättegångar häromdagen. Det går knappt att hålla reda vad de handlar om: Brudar, bokföring eller bautamutor.
Nåväl, han hojtade tillnärvarande journalister: Jag mår bra men ni ser slitna ut.
Cavani, Cavani, Cavani!
El Matador gjorde en tripletta på San Paolo i går kväll i toppmötet mot Milan som slutade 3-1. Och kanske kan Napoli göra Milan rangen stridig om scudetton i år.
Det var härlig match med en hög puls och sprakande av energi utan att ladda ur sig negativt.
Det var i fest i Napoli i går. Att ta skalpen på ett lag från norr, och inte vilket som helst, il Grande Milan, är en liten revansch för alla nedlåtande klappar på huvudet och alla utfall mot den italienska södern som är rutin i det duktiga och välbärgade Norditalien. Som dock inte dragit sig för att lasta och lossa sina giftiga sopor med maffiahjälp i söder – och låtsats som det regnat.
I den ständiga italienska turbulensen runt premiärminister Berlusconi hörs också alltmer påträngande röster från Lega Nord som vill skapa sitt Padania och koppla loss från det Italien som ledaren Bossi betraktar som tredje världen. Legan kräver en folkomröstning i saken. Padanias serie A skulle emellertid blir rätt färglös.
Cavani alla Maradona med Gazzettans ord är verkligen något extra smärt, smidig och lätt i steget. Han dansar fram som en vidja och hugger utan tövan i straffområdet. Som vid tredje målet som kom som en åskvigg från vänsterbenet. Alla tre tillägnar han Gud.
Det finns också glada nunor i norr. Juve ligger i topp och bortaslog Siena. Men på Tuttosports hemsida finns en liten uppgörelse mellan tränaren Conte och avbytaren Krasic. Serben verkar milt sagt tveksam till tränarens instruktioner inför inträdet i matchen.
I den andra stormatchen mellan Inter och Roma som slutade 0-0 tog båda lagen små steg framåt jämfört med första omgången. Gasp och Enrique har ytterligare en match respit. Gasp tycker att han lag växer. Han får medhåll i Gazzettans kommentarsfält av en lätt hånfull supporter: Ja i kraftigt tillväxt. Det blev ju en poäng.
Lazios tränare Reja ryter till efter 1-2 mot Genoa. Han är trött på den ständiga kritiken från tifosi. Lazio är ett svårskött pastorat.
Milanobörsen faller så här på måndagen. Och Berlusconi har en hektisk vecka framför sig. Han ska inställa sig för förhör om den eventuella utpressning han har varit utsatt för. Diverse andra juridiska holmgångar väntar också. Alla roterar kring ett erotisk häxkittel. Samtidigt ska han lösa den ekonomiska krisen som biter sig fast i Italien. Gud bevare euron inför en italiensk konkurs.
I jämförelse med italienaren verkar den franske politikern Dominique Strauss-Kahn, som nu talat ut, vara en tillbakadragen tillbedjare av det andra könet. Socialisten DSK kan vara glad att han – oavsett hur han ligger i till den europeiska oldboysligan i snabbknull – slipper styra ett land där en liten siciliansk stad på 960 invånare har nio trafikpoliser på lönelistan.
Allt enligt New York Times korrespondent.
Dags att vända blad Juve!
Miroslaw Klose behövde bara tolv minuter för att visa vad han är bra på: Att göra mål. Han vände bort Milans centrala försvar efter att dragit ner en svår skenbenshög boll i farten och förpassat den förbi Abiate i Milan-målet. En notorisk målgörare utan åthävor som är ett hot för motståndarförsvaret varje ögonblick.
Lazios andra nyförvärv Djibril Cissé följde upp med att språngnicka in 2-0. Han har både speed och en underbar första touche. Lazio i sensationell ledning på San Siro.
Men Milan arbetade sig in matchen. Mäktige Ibrahimovic nätade bekvämt efter en klassisk snettbakåtpassning från Cassano som serverats en smörboll av Aquilani. Snyggt jobbat av Milan-trion. Cassano nickade sedan in en hörna slagen av Aquilani. Milans lån från Liverpool verkar vara rätt för Milan.
Sedan var det slut på målgörandet trots att det fanns möjligheter för båda lagen att öka målskörden. Milan var det bättre laget sedan Lazio lekt rommen av sig första halvtimmen och låg närmast trepoängaren.
Milans flygande vänsterback Abate var hyperaktiv och underbar att skåda i sina offensiva aktioner. Han lyckades i stort sett också hålla Cissé i herrans tukt och förmaning. Han behövs för Nestas speed är inte längre tillräcklig även om han är fantastisk försvarare i kraft av sin förmåga att läsa spelet och placera sig rätt. Det visade Nesta sedan Cissé hade tagit sig förbi Abiate och där tappat lite fart. Fransmannen hade bara att stöta in bollen – som plötsligt försvann för honom. Nesta hade lyckats ta sig tillbaka och få undan bollen i en akrobatisk brytning.
I Champions League ges ingen komma-tillbaka-tid.
Offensivt handlar det mest om Cassano och Ibrahimovic. Baresaren är rörligare än någonsin och är nere i den matchvikt en elitspelare bör ha. Han hade flera chanser och rammade en stolpe med ett lågt och snabbt anlagt skott. Möjligen är han på väg att förverkliga sin stora potential när han nu närmar sig de trettio. Ibrahimovic ser ut som en grym samuraj och är svårstoppad. Han hade chansen att avgöra men lyckades inte få bollen förbi Bizarri i Laziomålet.
Milan är storfavorit till scudetton. Ett säkert grundspel och flera världsspelare gör att laget kommer att vinna matcher också när formen inte är på topp på alla fötter. Lazio kan överraska när alla nyförvärv blivit hemtama med varandra. Och i Klose och Cissé finns det mål. Milan möter Barca i veckan och där testa Milans europeiska halt.
Roma förlorade mot Cagliari på Olympico med 2-1. Något av en skräll eftersom sarderna inte vunnit där sedan 60-talet. Roma – numera amerikanskägt med en spansk tränare, Luis Enrique, men med evige lagkaptenen Totti – är ett svårskött pastorat. Det har många tränare fått känna på. Och mycket riktigt har konflikterna mellan Totti och den nya ledningen stått i förgrunden. Inför matchen gick han ut på sin hemsida och manade till uppslutning kring tränaren och klubben. Att lyfta fram självklarheter är ett tecken att något är snett.
Romas insats sammanfattas väl av Gazzettans lakoniska slutkommentar: Roma producerade mycket spel men få chanser. Tvärtom för Cagliari. Där tidigare Roma-spelaren Conti vaskade fram en chans ur ingenting och gjorde 1-0. Mjällby-förvärvet Moestafa El Kabir hittade sedan Stekelenburgs bortre hörn i en kontringsraid på högerkanten. 0-2 som blev 1-2 i matchens sista spark på en målvaktsretur signerad De Rossi.
Totti är en stor lirare. Hans frisparkar var tunga och farliga. Men spelglädjen lyser inte precis om honom. Snarast tycks han mer och mer outgrundlig på ytan – som herr Omar i Ture Sventon. Han är en spelare som är som bäst när det börjar bli lite grinigt och aggressivt. Han verkar gå på negativ energi.
Matchen hade lika gärna kunnat slutat med en Roma-seger. Men laget är ett frågetecken. Och dess inre liv volatilt som man säger på börsen.
Omgångens clou för mig var målfesten på Renzo Barbera i Palermo. Inter fick se sig besegrade med 4-3 och den nye tränaren Gasperini, redan desavouerad av Inters ägare och president Moratti, stärkte inte sin aktier. Speciellt som han ställde upp med en trebackslinje med Lucio, Samuel och Zanetti. Tunga pjäser vars sidledsförflyttningar inte sker så smidigt.
Palermo spelade kontrade med stor framgång. Det var bud på flera mål. Matchen lirare var il bomberino Miccoli, en av mina favoriter. Den här säsongen i irokesfrisyr – tror jag. Han gjorde två mål och svarade för ett stort spel. Ett på frispark. Han har både precision och tryck i sina skott. Det finns en del att säga om försvarsspelet på bägge sidor men varför klaga. Det är ju tränarnas bekymmer.
Inters Milito var i måltagen och gjorde två. Och på extratid lyfte Sneijder en perfekt boll till Forlan som inte missar sådana chanser. Nigerianen Obi byttes in i andra halvlek och hann avslöja att han är något alldeles extra. Det behöver Inter – eljest är Gasperini borta före jul som det brukar heta.
Värt att notera från omgången är att Juventus krossade Parma med 4-1 på nya Stadio Juventus. Grande Juve kan man åter läsa i referaten. Milanförvärvet Pirlo firade triumfer med sitt precisa passningsspel. Av nyhetsinslagen att döma helt ostörd. Parma kanske inte visste att Juve har denne lysande passningsspelare i sitt lag.
Juventus har 29 mästerskap fastslog klubbens president Andrea Agnelli på invigningen av den nya stadion. Den officiella statistiken uppvisar 27. Juventus har grävt ner sig i skyttegraven och riskerar att bli en rättshaverist. En av klubbens inlagor har sänts till Uefa som plötsligt är indraget i denna prestigekamp med Inter. I en mångordig artikel i Guerin Sportivo spekulerade en journalist i att Inter skulle kunna åka ut ur Champions League för den händelse Uefa skulle stödja Juve.
Denna stridslystnad återfaller på klubben image. Är det inte lite sandlåda över det hela. En klubb som Juventus med pretentioner att vara en stor klubb på flera plan bör nog tagga ner och visa en aningens aning ödmjukhet. Affären hotar att få ett löjets skimmer över sig. Och vill “den gamla damen” verkligen att vi ska känna de unkna dunster av korruption som slår upp från hennes egen historia.
Som en viss monark sa: Dags att vända blad!
Jakten på Milan börjar
Serie A varvar upp för ett årsvarv till av matcher, mutor och Moggi. Ständigt denne Moggi, Juventus egen grå eminens i skumraskgenren. Häromdagen gav han Inters Moratti en riktig såphal gliring i en radiointervju. Det är inte utan att man skadegläds med honom. Inter har nämligen missat att Forlan, nyförvärvet från Atletico Madrid, redan har deltagit i Europaspel för sin gamla klubb och därför inte får ställa upp i Champions League förrän nästa år. Där kan man snacka om kompetens. Den officiella förklaringen lär vara att Inter spelade utomlands när det skedde.
Strikt talat har serien redan börjat. Fast första omgången ställdes in på grund av spelarstrejk. En av stridsfrågorna var hanteringen av den så kallade solidaritetsskatten. Ord som solidaritet och skatt är inget som man förknippar med il Cavaliere, alias premiärminister Silvio Berlusconi. Man skulle kunna tro att de kväljer honom lika mycket som pasta med snorkråkor i. Har han då gått och blivit socialist på gamla da´r? Nej, det är bara ett tecken på hur pressad den italienska premiärministern är. Han måste leverera (yes) politik för att lugna marknaden och nomenklaturan i Bryssel. Det räcker inte med miljonwattsleenden och katastrofhumoristiska kommentarer.
”Leverera – vilket härligt blankslitet ord.” Skatten tycks i skrivande stund gå igenom. Och spelarfacket och arbetsgivarsidan har skrivit avtal så allt är frid och fröjd.
Spelarfacket bär det klingande namnet, Associazione Italiana Calciatore (AIC), awesome, och leds av Damiano Tommasi, förre Romaspelaren, som är sig lik till det yttre. En intellektuell profil med gott hjärta att döma av hans sociala engagemang.
Trots att ingen match spelats än i Serie A har ett lag redan inkasserat poäng. Nämligen Atalanta som ståtar med -6 poäng. Detta ingår inte i skolminister Björklunds nya satsning på matematiken för att ge eleverna en praktisk utgångspunkt för att kunna hantera negativa tal. Nej, Atalanta har ”spelat” sig till dem i den senaste spelskandalen. Och är därmed nästan ur serie A.
Den kännetecknas som italienska fotbollsskandaler av en labyrint av anklagelser, en oändlig härva rättsliga förfaranden, juridiska utspel, krokodiltårar och bedyranden om oskuld.
De rymmer också helt sanslösa historier. I det här fallet målvakten som vill förgifta det egna försvaret för att kunna ta stryk på ett trovärdig sätt. Ett bisarrt spektakel på de hela taget kemiskt rent från självinsikt och ödmjukhet.
Betänk att scudetton 2006 inte är helt avgjord än. Juventus nye Agnelli har satt till alla juridiska klutar för att ta hem den – på Inters bekostnad. Moratti är inte road och allt kattrakande och ett eventuellt processande lär inte gagna vare sig klubbarna eller den italienska fotbollens rykte. Går det sedan personlig prestige i det hela vet ingen var det tar vägen.
Så en rolig nyhet. Juventus nya stadion är klar och invigs i kväll med ett sjusärdeles skådespel och stjärnparad – om man ska tro arrangörerna. Det ska man nog. Den ser super ut på nätet. Äntligen får Italien en arena som kan mäta sig med de bästa engelska och tyska. Det spörs sedan vilken sponsor som ska få köpa namnrättigheten. Det kostar fett.
Juve med altmeistern Del Piero och nye tränaren Conte talar om och hoppas på en ny storhetstid. Men så har ju låtit varje år. Calciomercaton och försnacket – eller som det heter i dag uppsnacket -gör ingen besviken när det gäller gyllene klichéretorik vare sig från klubbar eller spelare. Här levereras ( igen) flosklerna på löpande band: ”Jag har alltid drömt om att spela i …”, ”det är klubben i mitt hjärta”, ”jag har kommit hit för att vinna/ lyfta troféer” etcetera. Det gäller ju att värma supportrarna.
Invigningsmatchen går mot Notts County, världen näst äldst fotbollsklubb 149 år gammal. Endast Sheffield FC är några år äldre. County spelar i tredje divisionen. Orsaken till inbjudan förlorar sig i fotbollshistorien. Ursprungligen spelade Juventus i rosa. När klubben 1903 ville ha nya tröjor och en engelsk medlem beställde dem från en brittisk handlare tog denne till närliggande Notts Countys tröjfärger, svart- och vitrandigt. Första halvlek spelar därför Juve i rosa för att sedan övergå till svartvitt. Dessutom är det inplanerat en returmatch i Nottingham någon gång nästa säsong.
Men då gäller det att se upp för sheriffen. “Den gamla damen” från Torino är nämligen en lady med tvivelaktigt rykte. Men bortser man från de nära banden med en viss Khaddafi-familj, dopningshärvor, Calciopoli och andra skandaler är hon tämligen ärbar. Men viss behöver hon en välvillig glömska och lite lyftande symbolhandlingar och pr-smink för att ta sig bra ut på ljusan dag.
Några noteringar: kapten Totti har gått ut på sin officiella hemsida och manat klubben till samling runt tränaren Luis Enrique. Kanske ska det tolkas ironiskt efter kylan dem emellan. Totti är som en sann supporter skrev på en blogg en artist med nerver och känslor och sådant måste tränare som predikar jobba, jobba, jobba… ta hänsyn till. Roma har nya ägare. Hur långlivad blir Enrique?
Efter ett offsidemål mot Färöarna och ett regelrätt dito mot Slovenien kan Gli Azzurri packa för Polen och Ukraina. Knappast imponerande men effektivt.
I morgon tar sig Ibrahimovics Milan an Lazio nu med Klose på San Siro. Milan är inte bara storfavoriter i Ibarahimovics ögon utan också hos de flesta experter. Ibra-faktorn kallas han nu i Gazzettan. Då har man kommit långt. Med Inter och Napoli som främsta utmanare. I bakgrunden tar Juventus, Lazio och Roma sats.
Milan har redan vunnit sponsorligan för matchdräkter, före Inter och Napoli med 12, 9,2 och 9,0 miljoner euro. Lecce i Puglia i botten har lyckats skrapa ihop 750 000 euro. Olika falla ödets lotter i den moderna fotbollsindustrin. Hälften av lagen i serie A har olika sponsor för borta- och hemmamatcher.
Hur italiensk fotboll står i förhållande till övriga Europa är en öppen fråga. Inte så högt tror jag och somliga italienare efter att Arsenal slagit ut Udinese med viss flax – men ändå – för att sedan åka på en råsop mot Man U. Insatserna i Champions League ger svart på vitt. Barca mot Milan på tisdag kittlar redan.
Jag har på sistone ägnat mig åt avlutherifiering och att konfrontera mitt reko svensk-jag - modell folkskolans käcka gossar gul och blå som bryter i striden fram. Målet har varit att skriva över min inre 50-talshårddisk där sportslighet och rent spel och rejäla grabbtag var nyckelbegrepp och lägga in ett mera laid back och förlåtande program. För att sedan med munter ironi kunna betrakta den italienska fotbollen och politiken och leverera (igen) krönikor med skruvade iakttagelser utan moraliska övertoner från la Bella Italia. Att vänja sig vid att se italiensk fotboll som en mer tjusig kusin till wrestling. Kort sagt blir mer italiensk och lära mig älska Moggi. Jag har inte vågat kolla om han finns på facebook.
Jakten på Milan kan börja. Med alla medel. På planen och i kulisserna. Där slipas intrigerna till perfektion och tas kontakter för ömsesidig vinning. En fet spelskandal är en nåd att stilla bedja om.
Milans Gattuso is still kicking. Honom gillar jag högt och rent. Han levererar (uj, uj) batalj varje meter av planen och med varje kilo. Hans snabba leende är som en blixtsnabb soluppgång över Kalabrien.
En infekterad och absurd fotbollsvärld
A Russian bride for love. Annonsen komplett med fotogalleri dyker upp på Corriere dello Sports hemsida som en Amors budbärare från en äktenskapsmarknad någonstans i cyberskuggorna där man via en nätshop kan måttbeställa en rysk fru.
Världen gör sitt bästa för att hålla absurditetsnivån på topp. Baresaren Cassano, en av italiensk fotbolls besvärliga men roliga typer, tjänstgjorde som lagkapten i vänskapskampen mellan Italien och Spanien i Bari på onsdagskvällen där regerande världsmästarna fick däng med 2-1. Både lagkaptenen och resultatet är högoddsare.
Cassano utsågs kollektiv av laget. En hyllning för att det var första gången han spelade i landslagströjan i Bari där han vuxit upp under knappa omständigheter. En fin och rätt oväntad gest. Cassano lagkapten skulle ha låtit som ett dåligt skämt för ett år sedan.
Ibrahimovic är ständigt rubrikernas man – också denna dag. Han har nämligen lovat Milan tro och kärlek hela livet. Han måtte gilla Berlusconi. Det är han inte ensam om. Men premiärministerns statsmannapretentioner sjunker lika snabbt i trovärdighet som räntan på italienska statsobligationer obligationer stiger.
Juventus president Agnelli är på krigsstigen ordentligt. I en presskonferens presenterade han och några advokater strategin för att återfå scudetton 2005 och 2006. Dem som Juventus vann på planen men berövades av det italienska fotbollsförbundet, Figc, genom en administrativ akt. Det var en del av byken i den så kallade Calciopoli.
Turin-laget kommer inte att lämna någon väg oprövad för att nå sitt mål. Varje nivå både i den sportsliga och civila rättvisan kan komma i fråga.
Motparten Inter som tilldelas scudetton för 2006 är inte oväntat av annan mening. Klubbens president Moratti vill att kollegan Agnelli ska ta semester så att han koppla av. En liten verbal giftpil.
President Abete i Figc, Abete, vill inte titta bakåt men erkänner Juventus rätt att driva saken. Som medborgare bekymrar han sig över den dåliga italienska ekonomin. Underförstått det borde alla göra. En plötslig läpparnas bekännelse av god patriotism som inte känns helt äkta. Absurt är bara förnamnet.
Nu räcker det inte med Calciopoli utan nu finns också Calcio infetto. Den smittade eller till och med den förpestade fotbollen. En spel- och mutskandal där rötan växt i serie B och flera lägre ligor. Med otroliga händelser och anklagelser. En målvakt med spelmissbruk påstås ha drogat några av sina försvarare med hjälp av deras vattenflaskor. Allt för att sänka deras prestationsförmåga och därmed nödtorftigt maskera förlusten i en viss match där ersättning skulle utgå till burväktaren.
Calcio infetto kommer att bli lika seg och är redan lika oöverskådlig. 25 personer och 18 klubbar kan hamna inför rätta. Det är en lång lista av straff som åklagaren yrkar på: poängavdrag, uteslutning, avstängning och böter.
Några ligger riktigt illa till. Till exempel gamle storspelaren Guiseppe Signore som avstängs från fotbollens värld i fem år. Bologna får börja i serie A med minus 5 poäng och nykomlingen Atalanta med minus sex. Och lagets kapten Doni stängs av 3,5 år.
Men detta är bara första instans. Mycket kan hända än.
Man förstår hur vana italienarna är med den korrumperade fotbollen. Ingen verkar särskilt upprörd. Det är bara att rycka på axlarna och gå vidare. Serie A startar om några veckor och silly season är ju i full gång. Var hamnar Sneijder?
Tre saker slår en. Virrvarret av anklagelser och instanser och bristen på journalistisk analys. Rapporteringen är säkert korrekt och riklig men knappast klargörande.
Det andra är det utdragna förloppet som verkar vara en inneboende sjuka i den italienska rättvisan. Det tredje är den totala avsaknaden av ödmjukhet hos de inblandande. Om man ska tro dem har ingenting hänt. Och om nu någonting hänt, som inte borde hänt, så är alla lika goda kålsupare.
Soccer ramblings
Det är mycket väsen och många mediala skräniga aggressionsutbrott kring den moderna fotbollen. Själva spelet tycks inte längre räcka till utan det gäller att få dramatiken att frodas också utanför planerna. Tränarna skäller som bandhundar på domarna. Också på högsta nivå. En Mourinho, en Wenger, en Ferguson far ut i våldsamma anklagelser så fort resultatet går dem emot. Rätt tjatigt och barnsligt faktiskt.
Spelarna ägnar sig ibland med eller utan tränarnas stöd åt psykologisk mobbning. Det var alldeles tydligt i de fyra viktiga matcherna mellan Barcelona och Real Madrid där domarna i tid och otid bokstavligen omringades av spelarna.
Det är ingen ny företeelse att somliga ledare vill påverka domarna. För Luciano Moggi – häxmästaren bakom den italienska fotbollsskandalen – var det viktigt att inte bara påverka tillsättningarna av domare utan också sätta psykologisk press på rättskiparna. I ett fall såg han till att en misshaglig domare ”råkade” bli inlåst efter en match. När det gäller att minimera riskerna för förlust är alla medel tillåtna. Calciopoli-skandalen rullar för övrigt på i det italienska rättsväsendet. Avstängde Moggi är snart tillbaka i business också officiellt.
Ibland gör fotbollen mig beklämd och äcklad. Som bilden på en leende Maradona tillsammans med Tjeteniens brutale president Ramzan Kadyrov på samma plan vid en pr-match i den tjetjenska huvudstaden. Grosnyj. Fotbollen ska ge hans vidriga regim och våldsregemente en lite lekfullare ansikte. Dessutom vill Kadyrov landa en VM-match i vid Rysslands-VM 2018. Polaren Putin kanske går att övertala.
Andra som ställde upp på planen med honom är Figo och Milan-legendaren Baresi. Det länder dem inte till heder. Dessutom har Kadyrov städslat holländaren och megastjärnan Ruud Gullit som tränare för Terek Groznyj som spelar i den högsta ryska ligan. Årslönen lär ligga runt 100 miljoner per år. Gullit som en gång sagt att fotbollen är leken inom mannen.
Också Fifa är ett sorgligt kapitel. Snart ska Sepp Blatter och Qatars Mohamed bin Hammam göra upp om presidentposten. Samtidig måste Fifa försöka gå till botten med de mutanklagelser som riktats mot flera ledande personer i organisationen i samband med att VM 2018 och 2022 gick till Ryssland respektive Quatar. Några är avstängda. Något ordentligt byk lär det inte bli. Korruptionen verkar vara endemisk i denna gubbokrati.
I fotbollsvärlden är eftertänksamhet och reflektion kring och kritisk analys av den egna verksamheten överhuvudtaget en bristvara. I Sverige uppträder elitfotbollen än som en ideologisk folkrörelse när det ger fördelar, än som en nöjesindustri i symbios med ett medieindustriellt komplex med reklamen som sedelpress när det är mer relevant. Det allt överskuggande målet är att få in än mer pengar för att klubbarna ska kunna konkurrera på internationell nivå.
Otydligheten avspeglas i dag också i reglerna för ägarförhållandena i fotbollsklubbar. Än har den ideella föreningen åtminstone formellt sista ordet. Men i realiteten är det de stora sponsorernas pengar som styr. Denna oklarhet avspeglas också i den allmänna synen på fotbollen. Är den en försörjning, ett yrke inom underhållningsindustrin – eller en lek.
Det finns heller ingen klar gräns mellan mellan supportrar, tifosi och huliganer av olika slag. En minoritet ställer till stora problem. England påstås ha löst problemet med huliganer. Men det är en sanning med modifikation. Löst är inte rätt ord utan snarare har engelska myndigheter och politiker satsat på att hålla huliganismen under kontroll. Det sker med en rigorös lagstiftning som möjliggör långtgående kontroll av enskilda och med en specialpolis som arbetar med militär precision och håller pekfingret i ögat på huliganismen. Det är inte gratis.
Det intressanta är samhällets tolerans inför de problem som huliganismen medför. Fotbollen verka fortfarande kunna erbjuda en manlig och subkulturell frizon i samhället där unga män tillåts uppträda svinaktigt. Också vid normaltillståndet går en del individer över gränsen för det acceptabla.
Toleransen är i klartext för hög. Jag har sett tillresta supportrar uppträda otrevligt och hotfullt också under dagtid inför kvällsmatcher. Bevakning och skadegörelse drar stora offentliga medel som skulle kunna användas på ett bättre sätt.
Som vanligt diskuteras inte faktor X i sammanhanget. Som när matchen mellan Syrianska och AIK stoppades. Överallt där våld förekommer är alkohol en allestädes närvarande booster. Män i grupp och alkohol är en explosiv kombination. Också i systematiska diskussioner om huliganismen blundar man för alkoholen. Varför inte pröva alkotester vid alla allsvenska matcher och följa upp utfallet. De som har för hög promillehalt borde helt enkelt stängas ute ungefär som vid krogar.
Serie A har kommit till säsongs ände. Det är den liga jag försökt följa systematiskt. Redan för flera omgångar sedan konstaterade jag att Milan skulle vinna scudetton. Så skedde också. Inget annat har kunnat göra de rödsvarta rangen stridig. Milan är det bästa laget med Ibrahimovic som tungan på vågen. Speciellt i början av serien. Men än återstår för honom att övertyga engelska fotbollsexperter om sin storhet.
Mot slutet har Seedorf imponerat liksom Boateng. Och favoriten Gattuso är en fighter av renaste vatten. Pato är stundtals genialisk. Liksom Robinho. Försvaret med Abate och Thiago Silva som klippor har också fått allt större hållbarhet. Det är bara att gratulera Milan.
Inters andraplats är väl okej men inte mer. Något av överraskningar är Napolis tredje plats som ger Champions League-spel och Udineses fjärdeplats som ger möjlighet för de svartvita friulanerna att kvala in till Champions League. Glädjen är stor i de två klubbarna. Dystert är det däremot i Juventus som lär ha säkrat Pirlo som spelat sin sista match för Milan. Och Sampdoria sjönk som en sten under serien och slutade på nedflyttningsplats.
Underhållningsvärdet är alltför ofta för lågt i Serie A. Speltempot är lusigt men ofta finns det ändå lysande enskildheter i varje match att gotta sig åt. Allt oftare drabbas jag av att misstanken att en del matcher är resonemangspartier.
Italiensk fotboll har problem som behöver åtgärdas. Serie A är inte av högsta europeiska klass. Fotbollens infrastruktur har stora brister. Italien krisar också ekonomiskt och politiskt. Frågan är hur djupa de egentligen är och hur mycket smink och avledningsmanövrar premiärministern och Milan-ägaren Berlusconis medieimperium ägnar sig åt. Ett avsminkat Italien kan bjuda på en chock.
I Champions Leaugue stupade Milan mot Tottenham och Inter som vann allt förra säsongen klarade inte av rätt beskedliga Schalke 04 ett medelmåttigt lag i Bundesliga. Tottenham och Schalke 04 var i sin tur inte i närheten av att klara av Real Madrid respektive Manchester United.
Det får bli allsvenskan och fotbollsläsning nu. En tjock fotbollsbok damp ner i brevlådan som en skänk från fotbollsforskaren Torbjörn Andersson. Den heter ”Spela fotboll bondjävlar!” och ges ut på Symposion. Fem hundra sidor och del 1 i ett forskningsprojekt med undertiteln. ”En studie av svensk klubbkultur och lokal identitet från 1950 till 2000-talets början”.
Det lär finnas anledning att återkomma till den.
Scudetton är Milans
Med fem omgångar kvar gick Milan loss. Bara en fullständig kollaps kan beröva de rödsvarta seriesegern. Det är vår tur sa Milans ägare, premiärministern Silvio Berlusconi i en kommentar.
33:e omgången i serie A såg Milan besegra Sampdoria som sjunker som en sten mot Serie B. För Milan-anhängare en underbar match. Men för den som vill att en fotballsmatch ska ha nerv och kamp var den bedrövlig. Boring, boring. Det var enkla mål Samp bjöd på och lagets offensiv var icke-existerande.
Sampdoria är “rubbish” för att låna ett ord i The Guardians podcast Football Weeklys vokabulär. Avdelning dåliga lag. Testa den podcasten för övrigt. Underhållande och med intressanta analyser och anekdoter.
Sedan gick Inter på pumpen mot Parma med 0-2. Åtta poäng efter Milan. Adjö scudetto. Leonardi är en flopp som tränare. Jag förstår fortfarande inte Inters taktik i derbyt mot Milan. Där tilläts Pato och Robinho att komma rättvända och att ostörda få ta fart. Det kan bara gå på ett sätt.
I söndags kvällens match mot Udinese fick Napoli däng med 2-1 på San Paolo. Detta trots att skytteligaledaren Di Natale och måltjuven Sanchez saknades i Udinese. Tänk om laget inte fått en så dålig start.
Adjö scudetto för de blåvita, sex poäng upp till Milan för Napoli. Den spänning som återstår finns runt nedflyttningen och Europaspel av olika kvalitet. Bari är avhängda så provinsen Puglia på Stövelns södra baksida får bara en lag kvar i Serie A om Lecce nu klarar sig. Det ser så ut.
Milan är det klart bästa laget med eller utan Ibrahimovic. Det säger något om serie A. Liksom att inga italienska lag finns kvar i Europaspelet. Milan håller inte högsta Europa-klass även om många av veteranerna just nu är bra. Som Seedorf och min favorit Gattuso. Nu är också Pirlo tillbaka.
Mest underhållande är inte calcion utan Silvio “Bunga Bunga” Berlusconi. En politiker som är omöjlig att parodiera. “Bunga Bunga” är en term som han lär ha lånat av kompisen Khadaffi. Det handlar naturligtvis om sex och med flera vackra flickor som städslats för ändamålet.
Precis innan veckoslutet gick Berlusconi till attack mot lärarna i den offentliga skolorna. De är kommunister, hans standardskällsord, sa han som indoktrinerar de små och inte lär dem att hålla familjevärdena i helgd. Familjevärden minsann. Här kan man snacka om att kasta sten i glashus.
Berlusconi är en enmansfars. Det vore helt okej om han var medlem i ett resande teatersällskap.
Busfräck Totti skedar in mål
Francesco Totti nätade två gånger mot Udinese borta i lördags. 2-1 till Roma och Totti. Ett av målen var en så kallad matsked. En cucchinaio och på en straffspark dessutom. Det är benämningen på en chipp eller lobb om så vill över målvakten på italienskt fotbollsspråk. Ett cool, kul och målande ord. Man lyfter dit lädret över den häpne målisen som om ens doja vore en superkänslig stor matsked. Serverat för fotbollshistoria. Ordets etymologi är osäker eftersom den är svår att belägga.
Handanovic i Udinese-målet hade nog gärna sluppit upplevelsen. Även om det inte är någon skam att släppa in en straffspark hur den än ser ut.
Matskedarnas, matsked är nog tjecken Antonin Panenka chipp över Sepp Maier i EM-finalen mellan Tjeckoslovakien och Västtyskland 1976. Finalen slutade 2-2 och det blev straffslagning. Panenka fann sig plötslig i en situation där EM-titeln var tjeckernas om han satte sin straff. Ett läge som stavas make you or break you. Missar man blir man en förlorare för tid och evighet. Men sitter den där väntar fotbollsgudarnas Olympia.
Så gick Panenka bara fram och lobbade dit den som man sa på den tiden. Maier kunde bara titta på när bollen lojt la sig till rätta i målet. Jag såg det själv på tv och såg säkert ut som en fiollåda i nyllet. Busfräckt helt enkelt. Sådant som bara riktiga lirare vågar försöka sig på.
Totti hör definitivt till den kategorin. Udinese fick en större dos Totti än laget kunde svälja. Inte nog med straffen utan han avgjorde tillställningen med matchens sista spark. Udineses hade kvitterat sent genom Di Natale förstås.
Det var en jämn match med ett riktigt klimax i den de sista minuterna. Udinese hade en boll till inne som dömdes bort för en hands på Asamoha. En intressant situation där domaren bedömde hans hands som avsiktlig och gav gult kort. Det är en tolkning som kan ifrågasättas. Romas Perotta knuffade nämligen Asamoha i ryggen. Det var i det skeendet denne fick bollen på armen.
När man blir omkullknuffad använder kroppen armarna per automatik för att försöka återvinna balansen. De befinner sig därför ganska långt från kroppen. Men utan att läget är viljestyrt eller onaturligt på något sätt. Den troligaste tolkningen är därför att det inte fanns någon avsikt bakom Asamohas armrörelser. Rörelsemönstret var en följd av Perottas kraftiga knuff. Därmed var det ingen hands enligt regeln och målet skulle ha godkänts. Alternativt skulle Udinese ha en straff för regelbrottet kom innan den eventuella handsen. Domaren uppfattade nog inte knuffen trots att den var tydlig. Shit happens.
Totti var i sitt esse. Han har en fantastisk förmåga att rytmisera spelet och störa motståndarna. Han har satt i system att fördröja motståndarnas frisprakar mitt på plan genom att ställa sig för nära bollen. Han har en spotsk uppsyn, knuffas och snackar när han är på gott humör. Det är som om han suger åt sig extra energi när adrenalinet flödar i omgivningen.
Hans dödsstöt var också perfekt tajmad. Plötsligt var Romas vänsterback Riise ensam i Udineses straffområde, fick bollen på ett inkast och lyckades få den in framför mål där Totti hann före alla och klämde dit den.
Efteråt sa han att han vill göra en cucchiaio för att visa att han inte är slut – utan kan göra vad som helst precis som tidigare och att Romas avslutning vittnade om mästerklass.
Inter avfärdade Chievo med 2-0 efter en rätt tråkig match. Också en lördagsmatch. Milan gjorde allt rätt i kväll, söndag, utom i avslutningen. Det var en mycket egendomlig match mot Fiorentina. De rödsvarta tog ledningen 2-0 genom Seedorf redan i 8:e minuten och Pato ökade på efter snyggt triangelspel med 2-0 strax före paus.
Därmed trodde nog det flesta att Milan dragit plösen över de lila. Speciellt som de rödsvarta var bättre i allt och så fysiskt överlägsna att fiorentinarna bet i gräset i varje närkamp och smyckade gräsmattan som vackert lila vårkrokus.
Men som Rai:s radiokommentator sa är fotbollen världens roligaste spel därför att det kan svänga så snabbt. Det blev rätt grinigt i andra halvlek.
När Vargas reducerade ledningen återstod elva minuter. Nervösa minuter för Milan trots ett förödande övertag. Dessutom hade Ibrahimovic, åter i laget efter avstängningen, två jättechanser att stänga matchen definitivt redan tidigt i andra halvlek. Hade han ingen bra dag på jobbet, drog på sig två varningar och blev utvisad. Den andra på snack. Formen är inte på topp.
Man kan undra över domarnas nivå för gula kort ibland. Matchens fulaste tackling av Milans Van Bommel, vem annars, en sammanhållen tvåfotare med full dobb i dagen blev blott en frispark.
Det är sex omgångar kvar och eftersom alla topplagen förutom Udinese vann är det inga förändringar. Milan leder med tre poäng till godo på Napoli, fem före Inter och 11 före fyran Lazio. Femman och sexan Udinese respektive Roma ligger på Europa League-plats. Juventus smyger med sin tredje raka seger uppåt – bara två poäng efter Roma och fem efter Udinese.
Kampen om både scudetton och Europa-spel, livsviktigt för ekonomin, kommer att blir hård. Men Milan är klart serie A:s kung. Det behövs en smärre revolution för att laget ska tappa scudetton.