Det var en svart kväll för den egyptiska fotbollen och fotbollens innersta kärna och själ – en regelstyrd, identitetsskapande och munter lek med bollen på en begränsad yta där målet är målet. Där en blandning av tillfälligheter och skicklighet utgör en fascinerande mix som gör det omöjligt att förutsäga varje enskild match. Men där skickligheten tills sist fäller utslaget över tid. Varje gång någon med en egen agenda köper resultat genom att tubba spelare och funktionärer till fusk fräter det på fotbollens själ.
Liemannen slog till i Part Said efter en ligamatch mellan hemmalaget Al Masri och Al Ahli från Kairo. Över sjuttio döda så långt och hundratals skadade.

Konspirationsteorier har genast gått i blom. Det är ett upplopp organiserat av makthavarna för att bevisa att det färska beslutet att skrota de långlivade undantagslagarna var förhastat. Det vill säga, egyptierna är inte mogna för demokrati.
En extra konspiratorisk spinn erbjuder påståendet att upploppet tycks ha riktat sig mest mot Al Ahlis hard core-supportrar – som ska ha varit väldigt aktiva i den egyptiska revolutionen. Militären skulle i så fall ge igen för gammal politisk ost. Hämnden är ljuv och befrämjar rädsla. En vällustig kombination enbart för diktaturens kreatur. Kan det vara så?
Bilden av denna tragedi kommer nog inte att klarna vartefter. Vars och ens världsbild är alltför ofta en fråga om tro och fläckvis ideologisk blindhet. Den förblindelsen är än värre i kollektiv form.

Inte blir man gladare av att Afrikanska mästerskapen i år avgörs i Gabon och Ekvatorialguinea. Hur bra fotbollen än är. Ekvatorialguineas president Obiang tillhör diktatorernas Champions League. En grym och primitiv man som sedan länge topprider en hårt kontrollerad befolkning i en skendemokrati med klangbotten i en ond svart fars.
En girig kleptokrat som av ödet fått en oljeskatt att berika sig med – och som räcker och blir över till att göda också tjocka släkten, anhängarna och amerikansk bank.
Obiang rövknullar med sitt anhang rättvisan och mänskliga rättigheter – för att parafrasera ett italienska ordspråk. Det kan man göra om man har mäktiga vänner och bra bankkontakter. Till exempel i Washington, Moskva, Peking eller Texas – när det gäller olja.
Realpolitik är ibland en riktigt skitig historia där också demokratins riddare drabbas av guldfeber och låter likvida medel och strategiska intressen och allmänt demokratibabbel à la spinndoktor utplåna konturerna av en verklighet man inte vill kännas vid – utan dölja till vare pris.

Sorgligt är det också att erfara att den polska poeten och nobelpristagaren Wislawa Szymborska har avlidit. En tröst är att hennes dikt kommer att leva vidare. Hon har kallats ”en poet för hela världen”. Det skriver jag under på och vill lägga till, “för samtiden.”
Hennes översättare till svenska, Anders Bodegård, har gjort en stor kulturell och existentiell insats genom att klä henne i svensk språkdräkt. Vad vore vi i det barbariska Sverige utan våra översättare som illa lönas på flera plan – både vad gäller ekonomi och erkänsla.
I dikten Terroristen, han ser på har en terrorist planterat en bomb i en bar. Den ska krevera tretton och tjugo. Szymborska låter tiden ticka i dikten och människor gå in och ut i baren. Vardagligt ovetande. Vår lott i världen. Kanonmat på än den ena, än den andra agendan.
”Terroristen har gått över till andra sidan gatan. / Det här avståndet skyddar honom ifrån ondo, / och han ser ju lika bra som på bio:”, lyder andra strofen.
En skallig tjockis kommer ut ur baren tretton och nitton – letar i fickorna – återvänder för att hämta sina kvarglömda gamla handskar: ”tretton och tjugo så när som på tio sekunder”.

Hej igen. Det är jag, Joakim. Jag är stundom en sporadisk figur, och för det ursäktar jag generellt. Jag har också senaste kvartalet varit en sporadisk skribent, och för det ursäktar jag alldeles särskilt.
Jag har flera gånger i andra sammanhang sagt att 2011 till stor del kan fara åt helvete, och nu har det ju faktiskt gjort just det. Vilket gör det enklare att, som man gärna gör så här års, blicka framåt mot ett nytt år med nya möjligheter, och framförallt med fler bloggposter om fotboll.

För min del är det ovanligt enkelt att känna glädje idag eftersom Liverpool för bara ett dygn sedan vunnit en cupsemifinal och ångar på mot sin första titel på alldeles för länge.
Men det var inte det jag tänkte skriva om.
Jag tänkte skriva om Mario Balotelli. Som inte var med på planen igår eftersom han är avstängd efter en vedervärdig attack på Scott Parker. Balotelli bedyrar själv sin oskuld, men faktum kvarstår att den stämpling som riktades mot Scott Parker är något av det otäckaste och mest brutala jag sett på hög professionell nivå på mycket länge.

Sådana här saker glöms bort. Vi minns dem, absolut, men de blir perifera händelser, något som kanske inte var så farligt, som antagligen inte var meningen, som antagligen inte ens skedde nu när vi tänker på det så här i efterhand.
Men man ser sparken. Man ser kraften i den. Man ser vad det kunde ha lett till om foten träffat annorlunda. Vassa dobbar i full kraft mot ett oskyddat huvud. Men det träffade bara nästan? Det var kanske inte meningen?
Var det i sådant fall spasmer i Balotellis ben?
Uppenbarligen fick han ett irriterat psykbryt och försökte sätta in en dold spark i en rörig situation – en sådan sak får aldrig eller ska aldrig vara annat än fullkomligt förbjudet, med kännbar avstängning som följd.

I en direkt relaterad händelse spelade Barcelona hemma mot Real Madrid igår. Upprörd stämning, hårt spel, fula kapningar, och det ständiga tugget och skriket och tjafset och bråket i storgrupp, med domaren mitt i.
När supportrar beter sig sådär mot varandra kallar vi det oftast för vad det är: rent och straffbart våld.
Men när det sker inne på fotbollsplanen heter det passion.
Vi behöver fler och avsevärt mer kännbara avstängningar i fotboll. Inte färre.

Inters försvar höll måttet också under mycket kraftig press från Milan. Milan är definitivt ett bra lag. Ibrahimovic var hela tiden farlig och Van Bommel träffade ribban med en riktig kanon. En decimeter lägre och Milan kanske hade vunnit matchen.
Pato ser lite tjurig ut i all sin elegans. Han var nära vid flera tillfällen att få dit bolluslingen. Men det ville sig inte. Kanske är han på väg till Paris Saint-Germain (PSG). Han har offentligt luftat sitt missnöje med hur han behandlas. Det är synd om människorna – men kanske inte speciellt synd om Pato.

Derbyt kunde gått hur som helst. Ett faktum som är speciellt tacknämligt i serie A där matcherna ibland är lika spännande som att titta på trafiken i en rondell – utan hund.

Derby della Madonnina var 18:e omgångens höjdpunkt i serie A. En härligt aggressiv, spännande och relativt fair fight. Milito öppnade jakten på scudetton igen om man nu ska tro den italienska sportpressen. Inom sex poäng finns Juve – ensamt i toppen med en poäng till godo – Milan, Udinese, Lazio och Inter.
Ytterligare fem poäng ner finner vi Napoli och Roma. Båda med 17 spelade matcher. Napoli möter programenligt Bologna i kväll. Romas match mot Catania borta avbröts vid ställningen 1-1. Planen var som en myr här och var. Regnet det bara öste ner. Men vare sig Napoli eller Roma har rimligen någon chans på scudetton.

Juventus slog rekord. 18 matcher i rad utan förlust och ligger nu ensam i topp. Men Conte var inte nöjd för det blev bara oavgjort på Juventus Stadium mot Cagliari där Albin Ekdal gjorde en bra insats.
Buffon lyckades inte rädda Cossus kvittering på stopptid i första halvlek. Skottet gick mellan benen på en Juve-försvarare, och det hjälpte inte att Buffon sträckte ut sig i sin fulla längd. Att få honom att kapitulera ger säkert en extra krydda också för en notorisk målskytt.
Juventus hade bud på mål flera gånger. Inbytte Del Piero nickade perfekt från nära håll men Agazze i Cagliare-målet höll tätt tack vare änglavakt och snabba reflexer. Möjligen kom Del Piero ur ett offsideläge. En poetisk rättvisa kanske. Bolleverantör var som vanligt Pirlo. Denne märklige mittfältare som smeker iväg bollar med en kuslig precision. Kuslig för försvararna som aldrig kan slappna av. Han gör inte många knop men hans felprocent är försumbar.

På tal om svenska insatser gjorde Andreas Granström det första målet för sitt Genua i segermatchen mot Udinese, 3-2.

Jag är lite svag för det ständigt förtalade Syditalien. Lecce vägrar att ge upp och slog Fiorentina på bortaplan. Laget klättrade och lämnade över jumboplatsen till Novara.

Ingen dag utan att Tevez dyker upp på sportsidorna. Milan eller Inter eller PSG? Vem vet. Somliga hävdar att Inter hela tiden höjer budet på Tevez för att Milan ska få punga ut ordentligt om de rödsvarta ska få en kompetent ersättare till Cassano. Fotbollspolitik i den högre skolan.

Annars domineras medierna av lyxkryssaren Costa Concordia som ligger som en kantrad vit val vid den italienska ön Isola del Giglio. En Moby Dick i plåt och perfekt symbol för den italienska staten som inte precis är på köl. Och il cavaliere Berlusconi berättade med brio en historia ytterst olämplig för damsällskap – som man sa förr – vid ett medieevent i helgen. Givetvis inför tv-kameran.
Han konstaterade själv att fräckisen inte anstod en stadsman – men tillade samtidigt att han nu var så deklasserad att det inte längre var något problem. Kalla kårar gick efter min rygg. Berlusconi visade spår av något som kan tolkas som självironi. Italien är verkligen illa ute.

Det är hög tid för Totalfotbollsbloggen att gratulera fotbollsmagasinet Guerin Sportivo till fyllda 100 år. Den är en tämligen ny bekantskap för mig vars hemsida numera är ett självklart inslag i min fotbollsläsning. För Guerin Sportivo handlar nästan uteslutande om fotboll. Calcion behandlas med allvar och gärna ur ett socialt och politiskt perspektiv.
Namnet gör säkert ingen nutida marknadsavdelning vågen för. Men dess litterära ursprung förlåter det mesta. Namnet är nämligen hämtat från en riddarroman, Il Guerrin Meschino, av 1400-talsförfattaren Andrea da Berberino. Titeln kan översättas ”den ynklige krigaren” eller varför inte ”riddaren av den släta figuren” för att dra in Don Quijote. Själva tidningsnamnet betyder alltså ungefär ”Den rättvisa, sportsliga eller justa krigaren”.

Guerin Sportivo skapades av några sportjournalister och författare i Turin 1912. Den har skiftat format flera gånger. Den började som en dagstidning tryckt på grön papper under en period. Förvandlades till veckotidning och helt nyligen till ett månatligt magasin.
Guerin Sportivo har gett utrymme åt många vassa pennor med fotbollen som passion. Som Gianni Brera (död 1992), Italiens mest inflytelserika skrivande sportjournalist under 1900-talet. Han har gett fotbollsspråket ordet ”libero” och bildat skola i det italienska fotbollsspråket som han berikat med otaliga nyskapelser. Färgstark stilist och kontroversiell kritiker, en ordens regista och fantasista med stor genrebredd och som hämtade ord högt och lågt, från dialekter till litterärt högspråk och från flera europeiska språk. Han lär också vara den som döpte Berlusconi till il Cavaliere.

Det finns anledning att återkomma till denne outtröttlige och produktive skribent. Han hamrade ständigt på tangenterna på sina fyra bärbara skrivmaskiner. Eller reseskrivmaskiner som man sa förr. Alla av märket Olivetti. Självklart, italienskt skulle det vara. Olivetti var ett italienskt Apple på sin tid.

Således är det svenska guldet i junior-VM i ishockey långt ifrån en bragd. Det vore att ta heder och ära av den skickliga och långsiktiga satsning som alldeles särskilt Tommy Boustedt gjort inom svensk juniorverksamhet. Att Sverige vinner guldet är snarare helt i sin ordning; de är bästa lag turneringen igenom och vinner skottstatistiken i finalen med 58-17.

Jo, faktiskt.

Enbart i andra perioden hade Sverige 22 skott mot ryska målvakten samtidigt som den svenska fick mota ett enda. I all ärlighet gör Sverige en usel match på så vis att endast ett enda mål letade sig in trots alla skott, och det först på övertid.

Svensk hockey elitsatsar redan i unga år, och bygger ett tätt nätverk mellan talangerna och redan etablerade NHL-stjärnor. Och visst sticker det i ögonen på somliga att satsningen kommer igång så tidigt, att sent utvecklade talanger har mindre chans att lyckas. Men resultatet är att världens bästa ishockeyliga svämmar över av svenska unga spelare som har cementerade positioner i några av de absolut bästa lagen. Lilla Sverige med dryga 9 miljoner invånare har blivit en betydande konkurrenskraft.

Svensk fotboll har oerhört mycket att lära av svensk hockey. Ju tidigare desto bättre.

Det går en djup klassklyfta mellan toppen och resten av lagen i serie A. Det är inte unikt för Italien. Men underhållningsvärdet blir därefter. Om lag som Cesena ska slå ett topplag behövs det ett tidigt mål som en skänk från ovan och ett fantastiskt försvarsarbete resten av matchen.

Atalanta var nog i grunden lika chanslösa mot Milan med Ibrahimovic i magnifikt slag. Men bergameserna höll emot bättre. Inte underlättade det att Milan fick en ny tveksam straff när Pato obstruerade Atalantas försvarare Manfredini som försökte komma åt bollen – som Pato inte alls brydde sig om. Det borde ha blivit en frispark för Atalanta. Men shit happens och topplagen får ofta fler straffar. Inte bara därför att domarna är lite underdåniga och tänker på karriären som man säger i Italien, utan därför att topplagens forwards är vassare och inblandade i fler farliga situationer i offensivt straffområde. Ibrahimovics straff var klen och lästes av Consigli – men gled ändå retligt in.

Milans andra mål var en konstverk signerat Ibrahimovic. Han tog ner en lång krossboll på bröstet till höger i straffområdet.
Och i en och samma rörelse bröstade han bollen förbi Manfredini, Pelé-klass, tittade inåt för att kolla läget, gick mot kortlinjen och passade klassiskt snett bakåt till den yta där Boatengs doja dök upp och förpassade bollen ribba in. Matchboll.
Ibrahimovic var ett tag närmast ostoppbar inom straffområdet och hade bud på flera mål. Ett derby som nog Milan var lite spända inför. Skadelistan är lång. Nästa söndag väntar Inter i ett nytt Derby della Madonnina, derbynas derby i Italien. Ibrahimovic passade på i en intervju att hälsa till Tevez att han också kan bli en vinnare tack vare högst densamme Ibrahimovic. Självförtroendet är på topp.

Kvällsmatchen bjöd på flest godbitar. Napoli är lysande offensivt. Försvaret övertygar dock inte. De två senaste matcherna har det släppt till alldeles för mycket blottor i högerförsvaret. I förra omgången fick de blå stryk hemma av Roma i en bisarr match där Roma gjorde mål på allt. Medan Napoli visade upp en orgie i målsumpningar.

Det hade kunnat börja illa om Palermos stora lille storskytt Miccoli haft krutet torrt i inledningen. Napoli har inte vunnit på Renzo Barbera på 43 år.
Men det vände och började med Gargano som galopperade fram på högerkanten hittade Pandev med ett perfekt lågt högerinlägg. Pandev vände på en euro och virkade in bollen från nära håll. Han är mycket smidigare än han ser ut. Sedan pricksköt Cavani 2-0 och Pandev gled förbi Benussi i Palermomålet och smekte in bollen ur liten vinkel. Miccoli fixade ett tröstmål med en fartig nick.

Jag lyssnade på RadioMarte, Napolis egen officiella radio, där Pandevs mål fick reportern att gå i spinn och fyra av en utdragen verbal automatsalva av ”gol” värdig en brasiliansk kommentator. Napoli bjuder på underhållning. Men laget har inte det försvar som krävs för att vinna scudetton.

Totti satte två straffar mot Chievo och Roma tog sin fjärde raka. Juventus gjorde sin plikt och vann med 1-0 borta mot jumbon Lecce. Conte var nöjd med poängen men inte riktigt med spelet.
Sådana tränarutsagor hör också till spelet.

I veckan spelas Coppa Italia. Ingen rast, ingen ro. Liksom Super-Marion Monti, regeringschef och finansminister i samma person, som försöker rädda den italienska ekonomin. Där kan man tala om en utmaning.

Lazio slumrade i början och lät Parmas Destro få alltför fria tyglar. Det utnyttjade han vid 1-0 då han löpte från Lazio-försvaret på högersidan och placerade bollen i Lazio-keepern Bizzarris bortre hörn.
Denne blev sedan utvisad under första halvlekens tilläggstid. En frilägesfällning innanför straffområdet. Bizzarri kom för sent i en utrusning och kapade ofrivilligt Destro som på egen hand tagit sig igenom ett passivt Lazio-försvar. Då hade Bizzarri redan hunnit med att släppa in en rätt diskutabel straff av Calaio.
Han steg fram igen och lurade inbytte Carrizo i Laziomålet.
Två mål för Calaio. Och Destro satte slutpunkten med ett nickmål strax före slutet. Också hans andra.
Inte mycket att säga om. Siena hade flyt.3-0 i halvlek och Lazio decimerat. De himmelsblå startade uselt och utan synbarlig vilja. Sådant straffar sig. Och skrällen var ett faktum. Sådana har man inte råd med om man ska vinna scudetton.

Inters Milito levererar igen. Två mål. Det första riktig snyggt ”en biljardstöt” på ett lågt inlägg från höger precis innan markerande försvarare hann ingripa. Motta fick iväg ett bra distansskot och det stod 2-0.
I andra halvlek stämde både boll- och löpbana för Pazzini som chippade bollen över Parmas målman Mirante. Sedan fick unge Faraoni en bra volleyträff utanför straffområdet och en överskruvade bollen smög in precis under ribban.
Inte mycket att säga här heller. Inter såg bra ut. Kanske alltför bra. Parmas försvar verkade ännu inte smält skinkan och var synnerligen generöst med utrymme för motståndarna innanför straffområdet.
Planens bäste spelare var nog illersnabbe Giovinco som vid ett flertal aktioner avslöjade sin talang och att Interförsvaret är stabbigt när det börjar gå fort.

Det ska blir intressant att se hur det går för Milan borta mot Atalanta respektive Juventus mot Lecce borta. Det är en lättare match än Milans.
Sedan är det oklart hur italiensk fotboll mår. Hur stor korruptionen och maffiainblandningen är. Spelskandalens fortsättning växer och djupnar på ett oroväckande sätt. Några inblandade spelare har också börjat ”tjalla”. Det kan bli fråga om nya poängavdrag. Kanske rent av för Lazio. Den sportsliga och civila rättvisan kommer att arbeta vidare med en byk som blir alltmer svårforcerad för utomstående.
Calciomercato pågår också för fullt Tevez och Milan är överens påstås det. City väntar med att säga sitt. Många nollor blir det.
Krisen märks inte riktigt än. Publiksiffrorna kommer nog att bli än lägre när besparingspaketen får full effekt.

Den nya vågen är också centrerad kring Atalantas förre kapten Doni som är en de inblandade som häktats.
Det verkar också finnas en skum koppling till Singapore denna gång. Den italienske författaren och journalisten Roberto Saviano som med stor fara för eget liv belyst olika maffiors verksamhet skriver på twitter: ”Den italienska fotbollen framstår allt oftare som den plats där nationella och internationella maffior kan tvätta pengar och investera i. Maffiorna vet att supportrarna aldrig kommer att överge sitt lag. Därför kommer fixade matcher ekonomiskt alltid att vara en gångbar affär.”
Den stora frågan hänger i luften i eldskrift: Hur korrumperad är den ekonomiska fotbollen av den organiserad brottsligheten?

Juventus och Milan toppar serie A på 34 poäng. Sedan följer överraskningen Udinese på 32. Ytterligare två poäng ner i tabellen finns en dark horse, Lazio med Klose i målform. Inom nästa sexpoängsintervall finns sedan Inter, Roma och Napoli.
Napolitanarna är alltså hela tio poäng efter toppduon. Ett ointagligt försprång.
I botten sladdar Novara, Cesena och Lecce.
Juventus och Milan har imponerat på mig. Definitivt de bästa lagen. Milan har Champions League att tänka på. Juventus slipper det energiutlägget. Sedan kan ju transfermarknaden kasta om styrkeförhållandena. Tevez verkar till exempel vara på väg till Milan för att förstärka anfallslinjen. Cassanos framtid som fotbollsspelare efter hjärtoperationen är osäker. Jag tror att Milan kommer att ta hem scudetton.

Ibrahimovic har imponerat under säsongen och är hur stor som helst i Italiens just nu. Han ligger tvåa i skytteligan med 11 mål – ett efter Atalantas Denis. Lägg därtill 5 mål i Europa. Imponerande. Han gör verkligen skillnad för Milan.
Enligt Gazzettan firar Ibrahimovic med familj jul någonstans i de svenska fjällen i ”en stuga” på 700 kvadratmeter som han hyr av den norske miljardären Petter Stordalen för elva tusen euro om dagen. Men då ingår också spa, pool, egen kock, barnvakt, skidinstruktör och fiske- och jaktguide.

En annan svensk är aktuell och högt rankad i Italien. Författaren Alessandro Baricco håller nämligen på med att lista de femtio bästa böckerna han läst under de senaste tio åren. Och som nummer sex presenterades den 18 december Il medico di Corte av Per Olof Enquist; Livläkarens besök heter den på svenska. Enquists storsäljande roman belönades med Augustpriset 1999. Den utspelar sig i 1700-talets Danmark och skildrar ett triangeldrama med revolutionära förtecken och katastrofalt slut. Aktörerna är den sinnessjuke Kristian VII, hans drottning Caroline Mathilde av Storbrittanien och kungens livläkare Johann Friedrich Struensee.
Baricco är imponerad och kallar Enquists roman för en lektion. Både sublim och grotesk på en gång. ”Ett slags sextioåtta i porslin.”
God Jul och Gott Nytt År.

2011 var ett år av för mycket jobb, för lite fritid och inte tillräckligt med fotboll. Jag tar julhelg med uttrycket “ta nya tag” ringande i öronen.

Hörs snart!

Det såg ut som Milan skulle ta hem de tre poängen mot Bologna och kanske borde ha gjort det också. Men matchen slutade 2-2 efter ett straffmål av Ibrahimovic som liksom Klose gör skillnad för ett lag. Nu träffade han ribban i inledningen, fixade själv och satte dit straffen. En tveksam straff för övrigt.
Fyra spelare utmärkte sig särskilt på Renato Dall’ara. Bolognas målkung Marco di Vaio som lobbade in första målet. Han är så listig och smart i de små detaljerna. Di Vaio har mycket gemensamt med Liverpools ikon Kenny Dalglish som verkligen behärskade konsten att sätta in stöten i precis rätt ögonblick.
Seedorf är verkligen sevärd. Han smyger sig fram med sitt tassande steg och spelar glimrande fotboll. Lödet finns kvar. Hans kvittering till 1-1 var ett kanonmål – något för antologin som italienarna säger. Sedan gjorde han sig skyldig till en rejäl hands inom försvarsområde. Straff är bara förnamnet. Men på något sätt undgick regelbrottet domarna. (Alla konspirationstänkare som det går tretton på dussinet av i Italien ruskar på huvudet. Typiskt! – storlagen gör domarna svårt närsynta ibland.)
Boateng är i sitt livs form. Tung, teknisk och aggressiv.
Och så dominant nummer fyra:Ibrahimovic är verkligen magnifik när han skrider in i handlingen. Milan är tungt att möta och det såg ut som de rödsvarta skulle säkra trepoängaren när slutoffensiven rullade igång på alla cylindrar.

Matchen var egentligen över i 71:a minuten när Ibrahimovic hamrade in straffen. I 99 fall av hundra. Milan var det bättre laget. Men Diamanti lyckades bara två minuter senare efter en kringellöpning få bra riktning på en markkrypare som Rai Radios kommentator kallade skottet. Precis vad det var fråga om – men Milans reservmålvakt Amelia släppte den förbi sig lite för lättvindigt. Och 2-2 blev det.

Ibland kan man få en måttstock i fotboll. Milans högerback Abate löper som en vinthund på sin kant med eller utan boll och släpper sällan förbi någon motståndare. Messi slog en boll förbi Milans högerförsvar i Champions League-matchen på San Siro körde om Abate som hade ett inledande försprång och lyckades ta bollen innan kortlinjen. Så snabb är Messi. Och efter helgens 3-1-viktoria mot Real Madrid på Bernabeu härskar Barcelona på den Iberiska halvön. Mou fick käka ödmjukhet och det gjorde han om än med en grimas.

Just nu är Udinese etta i serie A efter helgens seger över Chievo hemma. Men strax nu på måndagskvällen börjar den femtonde omgångens sista match mellan krislaget Roma och Juventus. De svartvita tar förstaplatsen vid vinst. Det känns som slaget om scudetton kommer att stå mellan Milan och Juventus.
Napoli lyckades bara få 1-1 mot Novara och har inte samma stabilitet i försvaret som toppkonkurrenterna. Värt att notera är att Inter med ett nödrop och benäget bistånd av Fiorentinas försvar vann med 2-0 hemma. Men krisen är inte över.

Michele Padovano hade några bra år i Juventus i mitten på 90-talet vann Champions League och gjorde en landskamp för Italien. En riktig måltjuv med en lång och växlande karriär som ledde till spel i England. Men nu väntar åtta års fängelse för narkotikabrott för 45-årigen efter en dom i Turin.