Author Archives: Joakim Johansson
Expressen presenterade en exemplarisk lösning
Gratulerar så här i efterhand Helsingborg och skickar med det här inför helgen:
Skojigast från guldfirandet var Expressens lösning på hur de valde att presentera vinnarbilden i tidningen dagen efter. Thomas Mattsson bloggade om det för den som vill läsa.
Kvinnor istället för män på fotbollsmatch
En av mina favoritbloggare, Amat Levin, har postat ett klipp på sin blogg som ni borde se (och, nej, jag har ingen lust att bädda in det här, för då kanske ni struntar i att gå in på Levins blogg, och det vore synd).
Två jobbiga grejer med att vara en supporter
1) Jag trodde innan säsongen att ÖSK verkligen hade en chans. Jag, inser jag, gick på det enkla misstaget att lita mer till känslan och hoppet än ren fakta. För visst fanns det bara en kompetent centerforward i laget, som dessutom inte var så där riktigt bra man kanske hade hoppats. Och visst fanns det bara två mittbackar att tillgå.
Haddad skadad. Almebäck såld. ÖSK har ett starkt mittfält och lovande ytterkanter. Men centrallinjen är bruten och laget faller nedåt. I värsta fall – och det här är en liten men pockande realitet just nu – väntar kval till Superettan.
2) Liverpool såg bättre ut innan säsongen startade. Om man säger.
Fem personer som spelar stor roll i årets Premier League
Hösten börjar först när transferfönstret stänger. Alltså är sommaren nu officiellt slut. Årets fönster ledde, för den brittiska fotbollen, fram till den här lilla listan över fem män som spelar stor roll för hur ligan avslutas nästa vår.
Joey Barton (QPR)
Fotbollsvärldens roligaste twittrare flyttade, mot sin vilja, till nyuppflyttade Queens Park Rangers. Håller Barton sig borta från avstängningar är han precis den typ av mittfältare som behövs för att städa upp i mitten och ge plats åt Adel Taarabt.
Arsene Wenger (Arsenal)
När får han kicken? Redan i oktober? Eller först i december?
Samir Nasri (Man C)
Ägnade sina första dagar i Manchester City åt att ta heder och ära av Arsenal och Arsenals fans. Men visade också med sitt oerhört nyttiga passingsspel att City värvat en av Premier Leagues mest underskattade spelare.
Stewart Downing (Liverpool)
Kantspelet i Liverpool har varit en återkommande svag punkt, alldeles särskilt i positionen till vänster. Downing är en av ligans vassaste speluppläggare, och kan skapa chanser för mål som ger poängen Pool saknat även säsonger när de spelat nästan tillräckligt bra för att utmana om ligatiteln.
Alex Ferguson (Man U)
Vinner ligan i år igen.
Premier League känns avlägset
Jag skulle vilja skriva min första riktigt ångande nyfikna text om den nu oerhört närliggande premiäromgången av Premier League.
Men London brinner. England brinner. En liga med miljardomsättning och svindyra biljettpriser blir i sammanhanget så märklig att ens fundera på. I alla fall känns det så just nu.
Läs Andres Lokko från gårdagens Aftonbladet. Om en bortglömd mina på havets botten som efter år, snart generationer, i klassegregationens osynlighet plötsligt exploderar.
Statistiken styr fotbollen mot en värvningsrevolution
Ekonomisk galenskap är ett kärt trätoämne för alla fotbollsfans. Jaha, kanske du säger, inte så jävla konstigt att Manchester City är en titelutmanare nu när de köpt allt som går att köpa.
Och visst är det en förståelig åsikt på alla vis.
Själv har jag svårt för dyra värvningar, och inser att det är en ironisk sak att hävda efter att laget jag hejar på (Liverpool) spenderade 35 miljoner pund på en kille som just då var skadad efter att ha svept Jägermeister och vurpat från bordet han ställt sig på i en bar.
Anyways. De astronomiska värvningarna tar allt större kliv bort från den professionella fotbollen. Läs förslagsvis vad Paul Tomkins har att säga om Liverpools köp av Stewart Downing, och läs sedan den här artikeln av briljanta pragmatikern Simon Kuper.
Jag menar det. Läs dem nu på en gång och återkom.
Istället för att se på en spelares stjärnstatus pekar både Tomkins och Kuper på det stora statistiska arbete som tagit sig in i fotbollen de senaste dryga tio åren. Ett arbete som först nu, enligt Kuper, börjat att få den plats den förtjänar.
Principen är förhållandevis enkel; med rätt statistiska data kan du se vem i vilket lag som är mest viktig på sin position. Downing, menar Tomkins, kanske får se sig kallad för den tråkiga värvning som många Liverpool-supporters vill göra honom till, men ser man på brittens statistik märker man att han exempelvis rankas topp fem tillsammans med Gerrard, Lampard, Giggs och Fabregas på listan över vilka Premier League-spelare som skapar flest chanser.
Värvningen av Downing framstår därför som potentiellt sett väldigt rimlig.
Liverpools andra två värvningar i år (Charlie Adam och Jordan Henderson) plockades till laget baserat på samma typ av statistiskt förarbete. Allting orkestrerat av Damien Comolli som lärde sig vikten av statistiska fakta från tidigare samarbete med Arsenal-tränaren Arsène Wenger.
Märkligast är att breda statistiska fakta så länge varit dels dåligt utvecklade, dels svårt underrepresenterade som faktor när klubbar letar efter nya spelare – trots att det bevisligen fungerat förbannat bra att nyttja statistik; förebilden är boken Moneyball som visar baseballagets Oakland Athletics väg till toppen. Som exempel kopierade Boston Red Sox tillvägagångssättet något senare och vann sin första World Series sedan Ungern förklarade sig självständiga från Österrike.
Poängen i allt det här: statistik, sannolikhet och långsiktighet; ekonomisk eftertänksamhet och faktagrundat sonderande av terräng – vill du lyckas med din klubbs framgångar måste alla parametrar vara med i beräkningen. Alldeles för länge har amatörer – eller i värsta fall snuskigt rika amatörer – fått styra världens fotboll utan att förhålla sig till faktiska omständigheter. Vad vi sett i de senaste transferfönstren är början på en riktig revolution.
En ursäkt för en tillfällig formsvacka
Nu ska jag göra samma sak som jag avskyr hos andra bloggskribenter; be om ursäkt. Det är på sin plats. Jag har inte skrivit här på länge (av två skäl: Premier League är över och jag har haft en shit load att göra på mitt jobb), och jag har inte rättat till somliga grafiska problem som jag retat mig på i bloggen.
Det sistnämnda är åtgärdat. Så som ni ser den nu ser den nya Totalfotbollsbloggen ut.
Skrivandet är en helt annan sak. Efter min förra post fick jag en del irriterade tweets, sms och mejl om att jag förlöjligade Kubanerna. Jag trodde att det raljerande i posten framgick. Tydligen inte.
Jag skyller på formsvacka. Skriv för sällan och känslan försvinner.
Helgen bjuder på Sverige mot Nordkorea i VM, ÖSK på Behrn Arena, och, föga hjälpsamt för min tvångsmässiga sjukdomsbild, det maniska läsandet av alla transferrykten. Återkommer när jag har något att komma med.
Se det så här – det finns personer som håller på West Ham
Ett standardsvar är att det kunde vara värre. Oavsett vad du tar upp, oavsett hur illa det kan te sig. Någon kan alltid kontra med att det kunde vara värre.
Liverpool tappade lusten totalt och spelade bort sina chanser att gå om Tottenham. Det var svårt att ta.
Men det kunde vara värre. Jag kunde, som min kollega Fredrik gör, heja på West Ham. “Det är bättre nu än förra gången vi åkte ur Premier League”, säger han. Det finns ingen i truppen han kommer att sakna. Jag förstår honom. West Ham har en möjlighet att bygga nytt och att sälja spelare med höga löner.
I utbyte mot West Ham hoppas jag på Nottingham Forest. Och är jublande glad att Queens Park Rangers kommit upp i högstadivisionen. Av de två enkla anledningarna att de a) spelade i Kumla en gång när jag växte upp och att de därför är lite utav mitt andralag i England, samt att de b) har ett av fotbollsvärldens mest eleganta matchställ.


