Jag vet inte hur ni fungerar, men i min värld är en bragd någonting som underdogs sysslar med. Som Liverpools vändning mot Milan i Champions League-finalen 2005, när de gick från 0-3-underläge till vinst på straffar.
Således är det svenska guldet i junior-VM i ishockey långt ifrån en bragd. Det vore att ta heder och ära av den skickliga och långsiktiga satsning som alldeles särskilt Tommy Boustedt gjort inom svensk juniorverksamhet. Att Sverige vinner guldet är snarare helt i sin ordning; de är bästa lag turneringen igenom och vinner skottstatistiken i finalen med 58-17.
Jo, faktiskt.
Enbart i andra perioden hade Sverige 22 skott mot ryska målvakten samtidigt som den svenska fick mota ett enda. I all ärlighet gör Sverige en usel match på så vis att endast ett enda mål letade sig in trots alla skott, och det först på övertid.
Svensk hockey elitsatsar redan i unga år, och bygger ett tätt nätverk mellan talangerna och redan etablerade NHL-stjärnor. Och visst sticker det i ögonen på somliga att satsningen kommer igång så tidigt, att sent utvecklade talanger har mindre chans att lyckas. Men resultatet är att världens bästa ishockeyliga svämmar över av svenska unga spelare som har cementerade positioner i några av de absolut bästa lagen. Lilla Sverige med dryga 9 miljoner invånare har blivit en betydande konkurrenskraft.
Svensk fotboll har oerhört mycket att lära av svensk hockey. Ju tidigare desto bättre.