Monthly Archives: September 2010
Fred Perry-hype anno 2004…
Sprang på ett par gamla skolkamrater för någon vecka sedan. Dom stod i en butik i centrala Örebro och rotade runt ibland Ben Sherman-kläderna. De två är gamla Mods som fortfarande i vuxen ålder håller stilen och det med vuxen värdighet.
Jag fick frågan om Fred Perry. Om jag fortfarande använde det märket? Om jag fortfarande var sponsrad? Vilket jag personligen aldrig varit.
Detta är synnerligen intressant. Vilken genomslagskraft TV kan ha. Jag deltog under några år i mitten av 2000-talet i programmet Liga Europa i Kanal 5. Vi hade sällan över hundratusen i tittarantal men programmet var uppskattat och vann priset Kristallen ett år för bästa sportprogram.
När programmet skulle dra igång ville vi göra något nytt både med fotbollen men även när det kom till studiomiljö och kläder. Fotboll i TV är synonymt med kostymer och ofta slips. Här skulle vi göra nått tuffare. Jag och Tommy Åström som var de ordinarie i rutan träffade en stylist för att hitta rätt stil och jag droppade mina tankar kring fotboll, mode och musik. Det ledde fram till att jag fick, eller snarare programmet, spons med Fred Perry som vid det tillfället var lite bortglömt men stod i dörren för en ny hype som till sist skulle sluta med svennevarning och nästan Dressmanklass. Men då var det relativt hett och lagom farligt för ett konservativt TV-medium. Å vilket genomslag det fick.
Jag hade tio olika färger av deras pikéer, träningsoverallsjackor och långärmade V-ringade tröjor i olika färger och modeller. Jag mosade ut Fred Perry-budskapet bara genom att sitta där och prata fotboll i kläderna. Det gick så långt att supportrar som inte gillade mig vägrade att bära märket medan andra ville ha det. Hela jag blev förknippad med detta klädmärke, mer jag än programmet i slutändan. Det var helt sjukt vilken fokusering på kläderna det blev. Innan det första programmet fegade producenterna och produktionsbolaget så första programmet blev ett misslyckat mellanting mellan allt och ingenting, därefter körde vi stenhårt på grundtanken med Perrystuket och Lottoskor, även om ingen brydde sig om skorna. Det blev succé reklammässigt.
Därför skrattar jag lite grann för mig själv när jag fortfarande, minst fem år efter det sista programmet, förknippas med Fred Perry. Ett märke jag slutade använda långt innan den dagen sporthandlare började plocka in det i sitt sortiment.
Att härska genom att söndra
Jag har haft vissa svårigheter att känna lusten att skriva om fotboll den här veckan. Vi lever just nu i en parlamentarisk situation utan självklart styre och ser att flera hundra tusen svenskar anser att SD bör få stolar att sitta på i Riksdagen. I SD:s värld ser man muslimer som ett livsfarligt hot, man vill nästan helt stoppa invandringen och ser helst att så många utomrikes födda som möjligt drar härifrån.
Är något av det här dolt? Inte alls, SD är mycket tydliga med vad de vill. Vi som läser på och försöker att förstå har avfärdat partiets politiska inriktning och ambition som ett dåligt populistiskt skämt.
Men nästan 6 procent röstberättigade svenskar ser inte SD som ett skämt. De ser dem som partiet de vill ska delta i processen att lagstifta i Sverige.
En överväldigande majoritet väljare röstade på något annat än främlingsfientliga, populistiska och politiskt sett mycket obildade SD. Vi måste komma ihåg det. Tendensen blev däremot mycket uppenbar när jag såg kameran svepa över SD:s valvaka på söndagskvällen. För där stod de unga männen (det är ju nästan alltid bara män, kolla förslagsvis genusfördelningen bland de 20 SD-politikerna som nu kommer in i Riksdagen) och skanderade hejaklackramsor i sin glädje över röstframgångarna.
Det var pöbeln vi såg. Den medvetet ointresserade och enkelspåriga pöbeln som vill härska genom att söndra. Där komplicerade frågeställningar är ointressanta att diskutera, och där SD:s förenklade budskap som hittar fiender att sluta upp mot (muslimer, den etablerade pressen, politiker som inte ”förstår hur vanligt folk tänker”) är lätt att ta till sig.
Läs artikelkommentarerna på tidningarnas hemsidor. Där har SD-anhängarnas syn på Sverige tolkningsföreträde. Vad media än rapporterar kommer det ner till två simpla motargument: “bara SD vågar säga hur det egentligen ligger till med integrationspolitiken” (vanligaste ordet är “massinvandringen”, ett retoriskt sett mycket smart ordval) och “redaktionerna är fega som bara svartmålar SD”.
Att inget av argumenten innehåller ett enda spår av sanningshalt är, i det här fallet, skitsamma. För när pöbeln bestämt sig krävs det något formidabelt för att ändra deras syn på världen. Vår kollektiva skam är att vi inte på allvar talat med SD:s företrädare och misslyckats att tala till dess väljare. Därför får vi välkomna pöbelns politiska företrädare till Riksdagen.
En förfalskad värld?
Satt och funderade lite över valet i morgon och kom att tänka på hur många av de som argumenterar om olika saker som egentligen inte har en susning om hur andra människor har det. De flesta lever i sina små världar med likasinnade, vänner som har ungefär samma inkomst, som har ungefär samma familjekonstellationer, som åker på semester till samma ställen, om de har råd att åka på semester. Människor som roar sig i samma lokaler som likasinnade, som fikar på samma ställen som sin egen klass med stil eller ingen stil. Hur många kan på allvar sätta sig in i andras liv, hur de fattigaste har det, eller hur de rikaste tänker om de som har det sämst. Pratar vi med varandra överhuvudtaget? Möts vi överhuvudtaget? Vad vet vi om varandras liv? Inte mycket när man hör debatten.
Samma förfalskade värld lever jag i för närvarande när det kommer till den allsvenska fotbollen. De senaste veckorna har jag upplevt ett jädra drag på arenorna. Till exempel ÖSK:s uppvisning hemma mot Helsingborg med lyrisk publik, eller AIK mot den stora fienden IFK Göteborg i en stekhet match. Därefter dramatiken på Stockholms Stadion när Djurgården vände underläge mot ÖSK till vinst under de sista tio minuterna. Därefter ett sjukt drag på Gamla Ullevi när Blåvitt avgjorde derbyt mot Gais i slutminuterna. Och till sist årets match i Malmö där MFF slog Helsingborg IF i seriefinalen inför ett fullsatt Swedbank Stadion som vibrerade och hoppade i vild glädje och eufori. Dessutom i en match som inte skådats i detta land under hela 2000-talet. Galenskap.
Problemet är nu att jag i min lilla bubbla nästan går och tror att det är så här svensk fotboll ser ut…hela tiden. Internationell klass på arenorna med fest, tifon och fullsatta läktare. Vi på Canal Plus väljer ju alltid de mest intressanta matcherna i varje omgång och då blir det nästan en sanning för mig.
Det är lätt att glömma att det pågår en vardag därute också. Tomma läktare på Grimsta IP, på Vångavallen, Rambergsvallen och en mer iskall vind över Strömvallen i Gefle, Gamla Ullevi på Gaismatcher eller dit jag ska i morgon.
Det är dags att komma ner på jorden igen, verkligheten kommer slå en rejäl dish på min kind när Örjansvall bjuder på HBK mot ÖSK. Jag skriver det inte av brist på respekt för klubbarna eller ovanstående arenor. Men faktum är att det är enorm skillnad på den underhållning som bjuds.
Det är lite som Sverige i övrigt. På vissa platser är det fest, på andra platser blåser tomma plastkassar över öde torg. Det gäller att öppna ögonen och inse detta.
Zlatan är aldrig mållös
Zlatan Ibrahimovic är ständigt rubrikernas man. Under en Milan-träning riktade han en spark mot en lagkamrat. En gåtfull historia. Så två mål mot Auxerre på San Siro i första omgången av Champions League.
Efter matchen startade han ett tv-gräl med Milan-ikonen Arrigo Sacchi med tunga tränarmeriter.och dessutom värd i tv-kanalen Mediaset Premium. Ordväxlingen är sorgfälligt redovisad i La Gazzetta dello Sport.
I en förmodligen skämtsam kommentar sa Sacchi att om Zlatan inte haft storlek 47 i skor hade han inte fått tassen på bollen vid 1-0-målet.
Den vidarebefordrades till Zlatan i hörlurarna vid intervjun efter matchen varvid svensken härsknade till och svarande:”Sacchi borde lära sig hålla tyst. Han tycks också vara avundsjuk eftersom han pratar så mycket, han bör tala mindre i tv och också i tidningarna. Om han vill mig någonting kan han komma till mig. Om du inte gillar hur jag spelar, så titta inte då.
Sacchi blev perplex och försökte blidka det ilskna intervjuobjektet:”Men hör här, det var en komplimang.”
”Men han har talat också tidigare när jag var i Barcelona,” tillade Zlatan.
”Jag anser att jag kan uttrycka min mening korrekt och kultiverat. Jag tror inte att jag någonsin har förolämpat dig,” svarade Sacchi alltmer frustrerad.
”När man talar för mycket, talar man för mycket. Du är en av dem. Om du inte gillar hur jag spelar, titta inte på mig då”, löd Zlatans slutkommentar.
En nästan mållös Sacchi avslutade hela diskussionen bittert med uppmaningen att Ibra borde lära sig hyfs.
Det är han inte ensam om i Italien.
Peppar för fet fotbollshelg
Utmattad efter en tung första vecka tillbaka på jobbet efter fyra veckor semester. Peppar nu stenhårt på sömn i minst tolv timmar, en stadig frukost och sedan min första riktiga se-alla-matcher-jag-kan-helg framför tv:n. Everton-Newcastle är skojigast imorgon; Man Utd-Pool och ÖSK borta mot Halmstad det finaste på söndag.
Alla som vill är välkomna att komma hit och hälsa på.
Waiting for Ibra
Att jobba som fotbollsskribent är en märklig sysselsättning och aldrig mer så än när man är på presskonferens med Zlatan. Eftersom jag skriver för en internationell nyhetsbyrå har jag helt andra förutsättningar än mina svenska kollegor, där de flesta är på ständig jakt efter lösnummersförsäljning med allt det innebär.
Zlatan, enligt den svenska presskåren, är Gud. Han är värt att öppna ett kontor utomlands för. Han är rolig, insiktsfull, intressant och bortsett från Leo Messi den mest begåvade fotbollspelare i världen just nu, tycker de. Han får ändra spelets regler, bara det passar honom. Han får undvika alla jobbiga frågor, bara han flinar lite på presskonferensen.
Men annat är det ute i den stora, verkliga världen, och där menar jag framförallt i engelsktalande media. Där är han en tjurig, divig, uppblåst typ som alltid försvinner i de stora matcherna (läs: Champions League). Att han i princip vägrar ge intervjuer är för dem i det närmaste skrattretande- who does this guy think he is?!
Visst, de vet att han har vunnit ligan i Italien flera gånger om, men den Serie A som finns nu är inte i närheten lika stark som den var när Batistuta och van Basten härskade på plan. Han är helt enkelt överskattad, och beviset är att han till slut inte platsade i Barcelona.
Men i den svenska pressen ser det återigen annorlunda ut. Det där var ju Peps fel. Han förstod sig inte på Zlatan. Han visste inte hur han skulle utnyttja honom på rätt sätt. Han kan ju ingenting, den där Guardiola, trots att han vann ungefär lika många titlar på ett år som Zlatan har i sin karriär – bland annat Champions League. I svensk media pratas det hellre i en timme om hur fantastisk bra han är på att göra début – detta strax innan plattfall mot Cesena där han svarade för en ganska blek insats.
Så på ena sidan står den svenska presskåren, som dyrkar killen som han var någon form av världsspelare. På andra sidan har jag redaktionen i London som gäspar varje gång jag nämnar honom. Och i mitten står jag med mikrofonen utsträckt mot en kille från Rosengård som vägrar intervjuas, en kille som jag tycker är kanske inte lika bra som svenskarna säger, men inte heller lika dåligt som hela England verkar tro.
Det är en märklig bransch, det här.
phillaldinho
Bilden togs på presskonferens med det svenska landslaget, augusti 2010.
Eftersnack en grå måndag
För Milans ägare och Italiens premiärminister Silvio Berlusconi är alla som inte faller honom läppen vänster eller kommunister. Det må gälla journalister också från garanterat konservativa tidningar som The Economist eller domare både i domstolar och på fotbollsplanen.
Berlusconi tyckte inte att Milan spelade dåligt mot Cesena. Han ber Milans tifosi ha tålamod. Fotbollen kommer nog att segra till slut trots att Milan berövades tre mål mot Cesena. Ständigt dessa vänsterdomare.
Detta lät han undslippa sig vid ett möte med ungdomsförbundet i hans partiallians. Så ska en misstänkliggörandets slipsten dras.
Andra mäktiga män som har varit i farten efter omgång två är Juventus direttore generale Giuseppe Marotta. 3-3 mot Sampdoria hemma har en lite bitter eftersmak även om Sampdoria är ett bra lag. Han konstaterar att Juventus inte har några mästare men mycket bra spelare. Vad säger Del Piero? Marotta sticker inte under stol med att ”Den gamla damen” inte har presterat vad man kan förvänta sig efter så stora investeringar i spelare inför säsongen. En ynka poäng bara. Han tror dock fortfarande på sommarens nyförvärv serben Milos Krasic som enligt Marotta nått bara 60 procent av sin kapacitet.
Uttalandet är säkert delvis riktat till den nye tränaren Del Neri som ständigt försöker distansera sig till allt tal om en ny ligatitel. Han tycker att laget befinner sig under inkörning. En plats Champions League är dock ett krav – om inte Juventus når det målet ser framtiden mörk ut för Del Neri.
Söndagen bjöd hör och häpna på två riktigt underhållande matcher Juventus- Sampdoria. Fotbollslivet leker för Sampdorias Cassano i nya röda skor och med plats i Gli Azzurri. För övrigt är det exakt 17 år sedan Juventus kapten Del Piero debuterade i svartvitt. Det är stort att hålla elitklass så länge.
Den andra var Napoli-Bari som slutade 2-2. Napolis tränare Walter Mazzarri var bedrövad och inte alls nöjd. Han tyckte att det egna laget uppträdde lite naivt. Napolis tifosi är inte nöjda med ledningens insats på transfermarknaden.
Roma bär krisstämpel efter femettan i Cagliari Men den riktiga knockouten råkade Barcelona ut för. Två noll i baken mot nykomligen Hercules på Camp Nou. Alicante-laget hade kanske lånat guden Hercules klubba. Känn på den Guardiola.
Inter tassar på utan att imponera. 2-1 mot Udinese.
En viss mr Beckham är tillbaka på planen igen efter hälsenerupturen, rapporteras från USA.
Denna måndagsmorgon sågas och bespottas Zlatan Ibrahimovic i både siffror och ord i sportpressen och på dagstidningarnas sportsidor. En grindstolpe skulle med en lätt överdrift gjort en bättre insats för Milan.
Det hör till spelet. Den italienska fotbollsjournalistiken innehåller allt från anspelningar på skön poesi till bitande analyser och verbala avrättningar. Svängarna tas ut ordentligt. Nästa vecka kan Ibra åter vara publikens och mediernas gunstling: Ett rovdjur med en ballerinas fötter, som han kallades i början av sin karriär i Italien.
Världens dummaste målvakt
Far Rabat och Magreb Fes har lirat färdigt och det står oavgjort. Nu måste det till straffsparkar för att avgöra vilket lag som ska gå vidare till kvartsfinalen i marockanska cupen.
Far Rabats Khalid Askri tar plats i målet Magreb Fes Ali Benmaamer lägger bollen på straffpunkten och löper an. Askri räddar straffen – fast ändå inte. Hans prioriteringar är inte riktiga.
Magreb Fes går vidare med 7-6 och Askri har utsetts till världens dummaste målvakt.
Milan hackade på startmotorn
Milan har på sistone svävat i medieretorikens och förhoppningarnas varma uppvindar. Tifosi har efter en spektakulär spurt i värvningsracet fått scudetton i håg och blick Här hemma har Zlatan Ibrahimovic blivit kult och hans övergång till de rödsvarta ses som en sorts moralisk handling av en inflytelserik svenska krönikör. Ibra har visat att han inte tar någon spansk skit från tränarpajasar.
Men det blev hård markkontakt direkt borta mot nykomlingen Cesena som vann på 2-0 på hemmaplan. Ibra kostade på sig att slå en straff stolpe ut i slutet av andra halvlek vid ställningen 0-2. Just precis som Milan hade börjat arbeta sig i matchen. Pirlo hade börjat få in rätt varvtal och precision på passningarna och
”Supperpippo” Inzaghi – som ersatte Gattuso – hade på sitt typiska vis börjat röra om i Cesenas försvarslinje – och plötsligt gick han ner bakåt i gräset som dragen av en osynlig löpsnara.
Straff tyckte domaren. Osvuret är bäst när det gäller Inzaghi. Han är en av de stora ”filmstjärnorna” i italiensk fotboll. Lika elegant och övertygande som Marcello Mastroianni på vita duken.
Milan såg ut att gå mot en bra match. Speciellt Pato högg hela tiden. Men Cesena överraskade Milan två gånger. Albanen Bogdani hann först på ett högerinlägg och fick en perfekt med pannan och bollen skruvade sig in i Abbiatis ”långa” hörn. Samma typ av mål som Wernblooms nickmål mot Ungern med den skillnaden att bollen då smet in vid första stolpen.
Strax före halvlek fick vänsterforwarden Giaccherini en riktig gräddiagonal vid en snabb kontring och skar som en kniv genom Milans försvarsrester och satte en giftig och låg boll i bortre hörnet, 2-0. Och det började lukta hemmapoäng.
Milans spel hackade hela tiden på startmotorn. Det var bara korta perioder av rödsvart flyt. Men visst hade laget trekvarts- och halvchanser. Ibra och Robinho, speciellt svenskan visade stundtals vad han kan göra med en boll. Han är mäktig att se aktion. Det var den sista touchen som fattades. Ronaldinho som blev utbytt hade ingen bra kväll – han verkade helt ur humör. Pato började som sagt bra.
Frågan är om det inte är just mittfältet som är den riktigt svaga punkten i rödsvart. Pirlo är för omständlig och har inte riktigt matchtempo än. I och med att han ska ha en fot med i snart sagt alla uppspel hinner motståndarna täcka upp ytorna. Gattuso är inte alls i form.
Ambrosini har attitydproblem. Han kastade sig in i en närkamp med en elakartad tvåfotstackling med full dobbmeny – som ger minst ett gult kort. Såvida domaren inte har grava varseblivningsproblem. Han träffade som tur var bollen – om icke hade han fått rött kort och motståndaren i värsta fall lång konvalescens. Ambrosini hade mage att protestera mot domslutet.
Cesena har ett bra försvar. Det visade laget i serie B förra år. Gazzettan sammanfattade perfekt: Det var kollektivet och offerviljan som låg bakom trepoängaren. De har också flera bra spelare som Giaccherini och Schelotto. Nykomlingen som är tillbaka i serie A efter 19 år är poängsugen; det syns. Hela fyra stycken har bärgats efter oavgjort mot Roma borta och segern mot Milan. Cesena är kanske ett mittellag. Det visar sig.
Ibra var samlad efteråt och konstaterade i en tv-intervju att tre viktiga poäng gått förlorade. Han berömde Cesena som sig bör. Nu gäller det att skärpa till spelet i framtiden.
Milans nya tränare Massimiliano Allegri verkar vara en cool typ – men i andra halvlek började hans ansikte avspegla den frustration han bar inom sig. Cesena ska vara en munsbit i Milanögon. Det tycker alla milanister.
I en tv-intervju efteråt menade han att laget inte spelade direkt dåligt men att spelarna låtit sig överraskas vid det andra målet. Han ursäktade också Zlatan och Robinho för deras något bleka insats med att de anslutit sig till laget bara ett par dagar innan matchen. Därför kan man inte förvänta sig mer av dem just nu. Om Milan är fågel eller fisk är oklart – men att laget har flera sengångare på mittfältet just nu därom råder inget tvivel.
Cesenas tränare Massimo Ficcadent tyckte inte oväntat att hans män hade vunnit en meriterande seger.
Konkurs och kontanter på fickan
Kaká är ryktenas man. Han håller på att återhämta sig efter skadorna. Några tror att han karriär är i fara. Det beror på att han känt sig tvungen eller tvingats spela trots skador och skavanker. Också Robben lär vara i samma sits.
Kaká placeras av en del mediaröster i Inter som ett lån i vår. Tänket är så här: Han kommer inte att vara spelklar förrän då och kanske han inte kan ta en plats i Real Madrid. Inters ägare Moratti ser nog inte med blida ögon på att Zlatan – Inter-ikonen – plötsligt dyker upp i lokalkonkurrentens färger. Här har han chansen att kontra med en före detta Milanstjärna i sitt lag..
Låter osannolikt – men inte helt galet.
DN-journalisten Anders Lundqvist vill att Hammarby ska gå i konkurs. Men likt fågel Fenix höja sig ur askan och stiga ut luttrad och skuldfritt – och kunna börja om från scratch fast utan att åka ur så att säga. Det finns nämligen två Hammarby, aktiebolaget, och den ideella föreningen Hammarby TFF som är på väg upp i superettan. Om aktiebolaget går konkurs kan Bajens TTT:are rycka in som föreningens A-lag.
I Hammarbys komplicerade ägarstruktur finns också minoritetsägaren AEG med i bilden som en joker. En gång i tiden räddare i kapital-nöden för Hammarby. Det talades då om en långsiktig ägare som skulle se till att Hammarbys framtid som elitklubb var säkrad.
Men nu påstås företaget ha friat till Hammarby för att komma åt att inlemma Globenområdet i sin verksamhet vilket företaget lyckas med. Ungefär som när pedofilen Humbert Humbert gifter sig med änkan Charlotte Haze för att komma åt hennes dotter Lolita i Vladimirs Nabokovs skandalsuccé, romanen ”Lolita”.
Hammarby står nu där grundlurat med självförvållat dålig ekonomi och personalproblem. Avgångarna har duggat tätt. Hoten haglar.
Konkursen är kanske oundviklig.
Men det är inte affärsmässigt att gå i konkurs som Lundqvist tror. Ett konkurs är ett misslyckande och finns det båda inkompetens och ekonomiska underligheter med i bilden måste domen mot styrelsen bli hård.
Det blir fordringsägarna som får ta smällen. DN vet förmodligen inte vilka de är. Sådana uppgifter är inte offentliga. Därmed kan ingen vara säker på att en eventuell konkurs inte orsakar kedjereaktioner bland andra klubbar. Det beror på hur mycket Hammarby är skyldigt andra klubbar till exempel för övergångar.
Den skissade lösningen med Hammarbys TFF som föreningens nya A-lag kanske inte SFF godtar. Det är i varje fall inte självklart.
I morgon lördag beger sig Milan till nykomlingen Cesena för sin andra seriematch för säsongen. Åtta matcher på tre veckor väntar. Förhoppningen om en scudetto och storspel växer bland milanista.
Barcelona har gett laget en present i form av Zlatan och Berlusconi har matchat den med Robinho som en gåva till de rödsvarta. Sedan tidigare finns Ronaldinho och Pato. De döptes till de magnifika fyra. Det gillade inte Inzaghi som tycker att med honom blir de fem magnifika anfallare.
Det ska blir spännande att se om nya tränaren Massimiliano Allegri får ordning på de magnifika fem. Han kommer att få jobba på det. Det är då ett som är säkert.
Italienska spelare i Italien är ett särskilt kapitel. Samma sak gäller omvänt. Den engelska polisen hade upptäckt att Manchester Citys nyförvärv Balotelli gick omkring med 5 000 pund kontant på fickan – och ville veta varför.
- Därför att jag är rik, svarade han.
Fotbollsspelare på högsta nivån är i dag rika – men kan ändå behöva strejka. Serie A hotas av strejk. AIC, spelarfacket, har varslat om fotbollsnedläggelse den femte omgången, 25 och 26 september. Orsaken är missnöje med en ny typ av kontrakt.
Kommer Zlatan att gå strejkvakt? Och hur stor är strejkkassan?